Martin Josefssons tävlingsdräkt och väst från tidigt 90-tal. Här innan Jizerska i år. Han var klubbkompis med Maria Rydqvist i Smålandstenarklubben OK Vivill som ungdom.

Jag ska cykla från Borås till min mors sommarstuga i Vejbystrand idag. Det är 21 mil. Jag har kört en tur på 21 mil varje år nu sedan 2008. Varför bryta en tradition? Martin Josefsson hänger med första 3/4 och landar hos sin Josefins föräldrars stuga i Frösakull utanför Halmstad. Jag ska köra med en vätskerygg från USWE, ska bli roligt att se hur den fungerar!

Växthuset på frammarsch

Måndag 23 juli:
- 2:30 h landsvägscykel med Jochen inkl 4 st maxningar uppför Hallandsåsen, varav 3 st Stravasegment, totalt 25 min A3. Seg som fan. Fick upp flåset hyfsat, men stum satan. 28.4 km/h i snitt rulltid, OK distansfart med tanke på alla backar och alla gånger man fick vänta på Jochen…
Tisdag 24 juli:
- Flacka skejtintervaller på tävlingshjul själv. 7.25-7.24-7.13-7.22, 2 min vila. Samma sträcka som med Jochen tidigare i vår. Busshållplatsen innan järnvägsundergången mot Baråkra till huvudledsskylten (?) innan Vejbykorset (2:a och 4:e int samma sträcka fast åt andra hållet). Ca 20 grader och sol, torrt. Kändes i armbågen, men inte direkt ont. Körde tävlingsskejt för att ge minsta påfrestning. Totalt 53 min.
- 20 min löpning i FiveFingers varav sista 10 min A2. Kändes OK.
Onsdag 25 juli:
- 3:07 h landsvägscykel, cirka 32 min A3 (Stravasegment, tog några skalper). Hur fint och hur kul som helst i solen uppför och nedför olika backar på Hallandsåsen. Bl a lite med stockholmarna Hans Mård och Jonny Engel, trevliga killar. Testade lilla USWE vätskeryggsäck, kanonbra. Benen dock sega som attans och syrar lätt. Blev krossad (ca 20-30 s) av Hans Mård i Hasslövsbacken. 29.7 km/h i snitt rulltid, bra distansfart med alla backar.Fikade på mysiga Nivå 125.
- 35 min lugn skejt på tävlingshjul i Vejbystrand, markerade bara med stavarna. Kändes i armbågen, men inte direkt ont. Testade den lite större USWE vätskeryggsäck, satt perfekt och bra att dricka ur men borde varit aningen större.
- (Direkt efter) 20 min styrka på mammas altan
Torsdag 26 juli: Vila
Fredag 27 juli:
– 20 min SkiErg inkl 10 st 70s/20s-intervaller. 1.48 min/500 m-fart på alla utom sista, då 1.43-fart. Formen är inte direkt på topp.
- (Direkt efter) 20 min styrka hemma i träningsrummet i Borås med Oscar Bergenholz, som herr Sjölin nu heter i efternamn. Kul pass!
- 30 min lugnt klassiskt på tvåor. Armbågen gör inte ont, men den känns. Lyssnade på Elsa Billgrens sommarprogram.
Lördag 28 juli:
– 1:20 h MTB med typ A2-intensitet (strax under långloppsfart), mestadels grusväg/asfalt i Aplared-/Hillaredstrakten. Fortfarande pissiga ben, men aningen bättre idag. Kul att Meridan går lika bra som vanligt.
- 1:33 h löpning runt Såken (1:06 h till Glafsered). Leden (karta) sägs vara 17 km. Lite ny sträckning i år och bra markerat. Mest stig, rejält knixigt på många ställen så man får gå lite grann. Däremellan hyfsad fart. Kunde enkelt springa ifrån Olle där jag ville. Vi sprang även via Hagö. Typ längsta passet i år, låren värkte direkt efteråt av allt bromsande i nedförsbackarna. Jättefint och jättekul pass, önskar att skadorna drog åt helvete, sätesmuskeln är inte helt OK.
Söndag 29 juli:
- 2 st 5000 m-int SkiErg i typ A2-fart på motstånd 10. 19.50 och 19.48 min. 3 min vila emellan.  Kul pass som borde bli oftare, fast med fler intervaller. Förebilden för detta pass är en av mina adepter som är SkiErgtok. Totalt 50 min.

Totalt 11:58 h inkl 1:37 h A3, 2:10 min A2 + 2 pass styrka.

Kommentarer: Formen fortfarande som bortblåst. Med dålig sätesmuskel för löpning och dålig armbåge för rullskidor har det blivit mycket cykel. Jättetrevliga och roliga pass, men benen är råstumma. Och det är jobbigt att inte kunna genomföra den hårda stakträningen på 4:or som jag vill just nu. Bor i stugan i Aplared utanför Borås nu i veckan innan Karlsnäsrullen. Hoppas åka in till stan och köra lite SkiErg och ett pass på tävlingsskidorna innan vi åker.

Träningsintensiteter (jag kör sällan med pulsklocka, men vet ofta ungefär vad jag har i puls, eller så är det skattad ansträngningsnivå):
A1: 60-75 % av maxpuls (distansträning, fikatempo)
A2: 75-85 % av maxpuls (halvhårt, på eller strax under långloppsfart)
A3: 85-90 % av maxpuls (tröskelintervaller, t ex 3 st 10 min-int)
A3+: 90- %- av maxpuls (svettigt, t ex 5 st 3 min-int eller tävling upp till en halvtimme)

Det tog 3:07 h i lugnt tempo att cykla tillbaka till Sälen på närmsta asfaltsvägen via bland annat Hemus. Sträckan från målportalen till startplatsen var 84.0 km. Fikan på bygdegården i Evertsberg var som vanligt en besvikelse: otrevlig och arrogant personal; tråkiga och industribakade kakor, inte ens en riktigt chokladbiskvi; kaffekoppar utan öron.

Vår franska finess stod ensam kvar på parkeringen i Berga By. Nu en god Hawaiipizza på Stinas Kiosk i Transtrand.

Brillorna heter Oakley Holbrook och kommer från Zalando.

Världens bästa svärfar är svärfar även till Mattias Nilsson, vilket syns på kläderna.

Idas pappa Inge Pettersson gjorde succé i KortVasan. Med tiden 2:51:04 slog han familjerekordet mellan Oxberg och Mora med klara 15 sekunder. 2011 åkte Ida TjejVasan på 2:51:19.

Hejarklacken Ida, Astrid och jag stod på Hemus och tog några bilder, sedan åkte vi till målet och tog emot kämpen tillsammans med övriga familjen.

Eiker spannmätare på Johns Sport i Mora

Obs: Detta inlägg är bara för nördar. Jag ber normala läsare om ursäkt.

Jag får många frågor om hur höga skidor man ska ha i Vasaloppet. Jag önskar jag visste själv. Den optimala spannhöjden på hel- och halvvikt är ett kapitel det skulle gå att skriva en bok om.

De senaste 1,5 året har jag gått igenom 17 par skidor och bara behållit 3 par, resten har varit för mjuka. Jag har nog ägnat ett antal arbetsveckor allt som allt till att testa skidor. Minst, jag har kämpat hårt. Det tar mycket tid, energi och det är svårt.

Skejtskidor har jag två riktigt bra par, i klassiskt har jag dock haft svårigheter. Men i Ulricehamnsloppet åkte jag på ett par nya skidor och de funkade fantastiskt bra. Efter det har jag fått två par nya (bland annat mina första klisterskidor någonsin) som också verkar lovade. Nu håller jag tummarna för bra grejer under fötterna på söndag.

Timmarna jag lagt på skidtestning önskar jag att jag kunde lagt på familjetid istället. Det är skidåkningens baksida. Där är löpning en bättre sport, bara ett par skor.

- Om du Erik har svårt att hitta skidor, hur ska då jag som bara kan köpa ett eller två par då få bra skidor?

Svaret på frågan är att ibland har man tur/skicklighet. Man kan gå in i en butik och köpa ett par som är kanonbra. Skidor är märkligt nog mycket svårt att serietillverka. Jag har haft tur/skicklighet i skejt, men hittills inte riktigt i klassiskt. Det är dock på uppåtgående!

Vänta med test på fältet
För att minimera arbetet med att hitta rätt skidor är det en stor fördel att sätta skidorna i en spannmätare innan man stenslipar, glidvallar och testar på snö. För att få en fingervisning och plocka bort ”det värsta”. Det finns olika typer av spannmätare, de jag har testat är Skiselector, Eiker, Joakim Engströms pappas egenbyggda, traditionell spannbräda och en grej som klämmer ihop skidorna (tar ej hänsyn till om höger- och vänsterskidan är olika).

Skiselectorn hade varit bäst om den fungerat optimalt, eftersom som scannar hela skidan. Apparaten har dock fått mycket kritik och som jag förstår det så är Eiker den som är mest tillförlitligt och populär bland skidmärken och landslag (rätta mig gärna om jag har fel).

Jag har kört ett par av mina bra skidor i alla möjliga spannmätare och har fått värden som varierat från 1,3 till 2,0 mm på halvvikt. Det är stor skillnad. När man pratar med eliten så nämner många ca 1,5-1,7 mm på halvvikt för en optimal Vasaloppsskida med burkvalla, men i vilken apparat och på vilket sätt (trycker man 7, 11 eller 14 cm bakom balanspunkten och mäter man på högsta stället eller på balanspunkten?) kan man undra.

Äntligen bra lagg! Från årets Ulricehamnslopp.

Fischer vs Atomic
Det bästa måste vara att ta sin bästa skida och sätta i en spannmätare, och sedan försöka hitta liknande skidor i samma spannmätare. Så tycker jag även alla skidmärken borde jobba om de inte redan gör det.

Gällande märken så tror jag det går att hitta bra skidor inom alla märken. Fischer dominerar i världscupen. Med bröderna Aukland, Oskar Svärd och Simen Östensen får man nog säga att Atomic dominerar långloppen på herrsidan.

Skiselectorn ritar ett diagram över skidan. Med Eiker mäter man höjder manuellt på olika delar av skidan.

Jag är inte speciellt duktigt varken på spannhöjder eller att klämma på skidor, men den största skillnaden på Fischer och Atomic är enligt mig att Fischer genomgående har hårdare slutspann (jag försöker lära mig mer och mer inom detta område). Det betyder att Fischerskidan blir lite svårare att trycka ner, att få fäste med. Atomic, särskilt SDS, upplever jag mycket sköna att åka med och få fäste på trots höga spannhöjder. Om detta också betyder att man kan tävla med lägre spannhöjder utan att fästvallan ligger i på Fischer jämfört med Atomic vet jag inte, men det kan vara så. Kanske 1,5 mm är bäst spannhöjd för en Fischerskida och 1,7 mm bäst för en Atomicskida? Därför blir det ännu svårare att jämföra spannhöjder mellan olika skidor…

Martin Josefsson, Mattias ”Z” Carlzon och jag efter en tur till Ulricehamn i lördags. Mycket sol, mycket trevligt och pryltoken Z var naturligtvis överlycklig med att ha fått testa Madshus Redline. Bilden är tagen utanför Martins palats på Hedvigsborg som han sköter pedantiskt, både in- och utvändigt. I bakgrunden syns min fars V70, som jag lånade över dagen. En sådan ska jag köpa om jag blir miljonär, då åker vår franska finess raka vägen till skroten.

En del av mitt jobb är att ha koll på nyheter inom skidsporten och att testa nya och gamla prylar. Det är något jag tycker är väldigt roligt och det hjälper mig dels i mitt jobb som journalist, skidinstruktör och personlig tränare, men även som entusiastisk 30 plus-skidåkare.

Det viktigaste verktyget för en skidåkare är själva skidorna, så därför är nyheter inom det segmentet naturligtvis extra roliga. Från torsdag till söndag har jag åkt skidor en gång om dagen och samtliga pass har jag haft Madshus Redline under fötterna. Som jag nämnde förra veckan är nyheten med denna skida bland annat att topparna är oerhört mjuka. Så här skrev jag som notis på Nyspårat i senaste Vasalöparen, då jag bara läst pressmeddelandet och inte testat laggen:

Madshus Redline är mer vita än röda

REDLINE Carbon Classic är enligt Madshus själva resultatet av tre års utveckling och intensivt samarbete med produktingenjörer och längdskidåkare i världsklass. Skidan ska ha en helt ny och avancerad geometri, med optimerade tryckpunkter för bästa fäste och glid. Geometrin tillsammans med ett nytt sorts belag ger en ”extremt mjuk” fram- och bakdel vilket enligt leverantören ska ge både större acceleration i skidan och bättre fäste.
REDLINE Carbon Classic kommer i två varianter: ”Cold” med ett långt, lågt spann för +1 till -30 grader och ”Plus” med ett långt, något högre spann för -2 till +10 grader. Plusskidan kommer med det nya transparenta belaget som håller borta smuts och ska enligt tester ha visats sig gå bra i ett betydligt bredare område än det som uppges. Enligt Jörgen Brinks blogg åkte han på den nya skidan i Marcialonga. Ett par Madshus REDLINE Carbon Classic är dina för det facila priset av 7000 kr.

Marwe rullskidor som dekoration i ett hus 8 km från vårt

Det är verkligen en revolution kan jag säga efter fyra träningspass. Det är en helt annan känsla att åka på skidorna. De är lättare och är riktigt sköna att åka på. Om de även glider bra är svårt att säga eftersom jag inte haft dom i en tävlingssituation, men väldigt många av Madshus finåkare har redan börjat rejsa flitigt på dom. Det är inte vanligt att elitåkare tävlar så mycket på en helt ny modell, så något speciellt är det nog med dessa skidor. Jag ska inte skriva någon utförlig recension, men av de sex timmar jag åkte (på tre olika par Redline) så får jag noga säga att det är detta tillsammans med Atomic Skintec är det största som hänt skidutvecklingen de tre senaste åren.

Fischers rullskidskor på Birkens mässa. Gula ser det ut som.Jag som trodde att det bara var Alpina som hade en sommarsko.

Min sargade kropp mår inte bra. Idag har jag dessutom inte känt mig frisk. Det blir inget Birkebeinerrennet för mig i morgon. Det känns naturligtvis supersurt. Trots knackig form så tror jag att jag skulle ha kunnat presterat riktigt bra på den tuffa banan. Långa diagonalbackar brukar passa mig som handsken. Nu får jag försöka bli frisk innan Årefjällsloppet, som blir säsongens sista tävling. Efter det ska jag vila, vila, vila, cykla, cykla och cykla i april. Allt för att avlasta överkroppen.

Hotellfrukost med konstig översättning mellan norska och engelska

Seraina vann både Birken & Swix Ski Classics totalt. Hon är trevlig och bra på svenska.

Det blev en mycket annorlunda lördag för min del. Först satt jag på hotellrummet på SAS Radisson på Gardemoen och såg hela Birkebeinerrennet. Sedan skrev jag pressmeddelande på engelska om det för Swix Ski Classics. Därefter gick jag ner till teven på receptionsplan och såg Holmenkollens femmil tillsammans med ett 20-tal norrmän. Det var väldigt lustigt, för de sa inte ett ljud första halvan av loppet. Då låg Petter Northug långt bak i fältet, en bit efter Dario Cologna, som Northug tampas med i den totala världscupen. När sedan Cologna kroknade och Northug åkte upp sig så hurrade de inte direkt. De skrattade mest varje gång Cologna var i bild och såg sliten ut. Det var verkligen en upplevelse att se Holmenkollen i Norge, någon gång ska jag övernatta längs banan och se tävlingen på plats.

Sandra Hansson fartställning räckte till en 2:a-plats, trots en antibiotikakur på 10 dagar efter Vasaloppet.

Det var en ENORM behållning att se båda loppen på NRK. Visst har Sverige några bra skidkommentatorer, men Janne Post (bror till elitåkaren Arne Post) och Torgeir Bjørn är liksom på en HELT annan nivå. Så otroligt insatta och engagerade: de känner igen åkarna trots att ryggsäckarna täcker nummerlapparna; de känner igen servicepersonerna som langar dricka åt åkarna; de vet hur åkarna har presterat på träning under barmarksperioden; de säger inte fel eller blandar ihop tider och åkare; de kan förutspå hur tävlingen ska utveckla sig. De gör helt enkelt ett fruktansvärt bra jobb!

Den enda bommen var att de sade att Laila Kveli och Jerry Ahrlin är gifta. De är de inte, bara förlovade. De själv vill inte säga när vigseln äger rum, men Jørgen Aukland sade på en presskonferens och Laila och Jerry gifter sig i sommar, med Jørgen som toastmaster. Om det är sant vet jag inte. Anledningen till att det ibland står Laila Kveli Ahrlin är pga ett skämt från Team Xtra Personell’s manager Nils Marius Otterstad.

Norsk Ullsåle

För övrigt…
…så har jag alltid haft frusna händer och fötter. Jag har jobbat mycket med raggsockar, elsulor och skoöverdrag. I helgen hittade jag tjocka sulor av ull för 75 norska kronor. Det blir skitvarmt. Önskar jag kommit på det tidigare.

…så har Swix Ski Classics kommit upp med en rankning som reflekterar resultat de senaste 24 månaderna. Eftersom jag inte har blivit topp 30 sedan förra året så är min ranking inte den bästa. Men jag ligger i alla fall före Jan Ottossons brorson!

…så hade jag en fantastisk trevlig flygresa hem. Jag satt jämte en pilot. Första halvtimmen förklarade han i detalj varför det norska Herkulesplanet kraschade vid Kebnekaise. Allt om aerodynamik, höjder, luftströmmar, lufttryck, piloters ansvar, markpersonals ansvar etc. Han hade för övrigt haft piloten som flygelev. Min granne på planet hade alltså haft killen som kraschade med Herkulesplanet som pilot. Kusligt. Sedan gick vi i tur och ordning igenom mobiltelefonins inverkar på flyget, förklaringen till elektronikförbud vid ”take off and landing”, bränsleförbrukning på olika höjder, optimala flyghastigheter, arbetsvillkor på SAS vs Ryan Air, samt faktiskt även Galliumvalla och Ogasaka-skidor. Det var en av mina roligaste flygresor, och då har jag ändå flygit över Atlanten 18 gånger.

Vallatemplet. Till vänster. Notera strecken ovanför nummerlappen och ovanför nycklarna, de är mått för att kunna såga till stavar i lagom längder utan att behöva trassla med en tumstock. Det har jag lärt mig av prylpedanten Z. Kanske intressant att Nikons autofokus ville åt skruvstädet på denna bild.

Till höger. Skidställ och grovdammsugare

Andra sidan. Stavarkrokar och SkiErg.

Det har varit en härlig vecka på alla möjliga sätt. Jag tar några veckor nu med lite träning och desto mer tid för familj och hus. När man som jag reser, tränar och jobbar mycket i perioder är det skönt att ofta kunna ha gott om extra tid på vardagarnas ljusa timmar.

Mina stavar på de två krokarna till höger, Idas stavar på kroken till vänster.

Ändå sedan Astrid föddes skulle egentligen den här bloggen mest handla om henne, så länge jag alltid skrev vad jag tänkte på och på allt underbart Ida, Astrid och jag får uppleva tillsammans. Men eftersom det jag kan bäst är kunskap, erfarenhet och inspiration inom konditionsidrott, så försöker jag skriva mest om det. För att behålla er härliga läsare! Det finns många pappor här i världen, men få konditionskonnässörer.

Som jag uttryckt många gånger förr är jag ingen snickarkille. Men tack vare att jag har fritt spelrum i två av rummen i huset (resten bestämmer Ida…) så kan jag öva mig där utan att vara orolig för en ledsen fru. Ida är också glad att jag grejar med verktygen där nere i källaren (vallatemplet och atletklubben/träningsrummet), så att jag en dag kanske lärt mig så mycket att jag får spika, skruva eller till och med borra även på övervåningen.

De senaste framstegen i vallatemplet:

• Två hyllor som jag satte upp medelst betongborrning, plugg, hammare, skruv och vattenpass. Det har jag visserligen skrivit om i ett tidigare blogginlägg, men det tål att upprepas.
• Tre krokar för att få ordning på stavarna (OK, Martin Josefsson hjälpte mig med det, men ändå).
• Krokar för att få upp alla 29 tums-däck på väggen.
• En grovdammsugare har inhandlats för att suga upp paraffinrester.
• Farmors gamla diplom från 1939 för hennes simkunskaper har kommit upp på en dörr.
• Två grenkontaktsfästen för att få upp uttagen på väggen.
• En ny musikspelare med iFån-docka från Boråsföretaget Netonnet. Med iPaden kopplad till musikspelaren blir ljudet bättre när man vallar till skidlopp på SVT Play. I dagsläget når det trådlösa nätverket inte riktigt ner i källaren, men jag ska köpa en repeater/range extender så jag slipper sända ut wifi via mobilen.
• SNART: Hoppas jag kunna få ett utsug också, för att slippa bli förgiftat av pulver- och paraffinångor. Jag mejlade plåtslagare Hagberg, som även åker skidor snabbt, och jag hoppas kunna anlita honom för detta uppdrag.

Grenkontakten på plats för att ta emot vallajärn, varmluftspistol, vattenkokare (för att byta trugor och handtag) och musikspelare.

Pat rack skidhållare. Z: Jag vet att min färgmatchning är miserabel, jag lovar att bättre en dag i framtiden. I bakgrunden syns ”stora stenen”, som jag lekte mycket vid som liten. Snart är det Astrids tur.

Nytt nummer av Vasalöparen betyder nya pryltester. Den här (Pat rack, 1199 kr) kommer jag recensera i majnumret, funkar både till skidåkning och rullskidning. Efter första turen är jag mycket positivt överraskad, inte alls klumpig som jag först trodde.

Pat rack’s minsta modell för cykeln! Fästes runt sadelstolpen och håller stavarna och skidorna på plats hela vägen till spåret. Skidorna packas med fördel i ett skidfodral. Pat Rack har en stabil och vadderad konstruktion. I och med att skidorna hålls en bit ifrån cyklen så kan du trampa på utan problem. Låg vikt. Passar de flesta cykelmodeller.

Pat Rack är framtaget för att transportera surfbärdor men fungerar lika bra till skidor. Vi på Northsport som både surfar och åker skidor har använt Pack Rack för längdskidor. Efterfrågan på en skidhållare för cykeln har varit stor och Pat Rack Mini fungerar väldigt bra!

Haglöfs Gram XC Q, Mora-Nisse och Haglöfs Gram Comp

Jag hämtade ut två par löpskor från Haglöfs igår. De ska testas för Vasalöparen. Jag brukar gilla prylar från Haglöfs, så det ska bli spännande att se hur löpskorna beter sig. Färgglada är de i alla fall. Färg är kul!

Läs mer av herrskorna här och damskorna här. Haglöfs löpskor är framtagna i samarbete med Asics.

För övrigt är pryltester en utmärkt ursäkt för att träna. Att få in träning i det berömda livspusslet är inte lätt, men här kan man ju nästan säga att man ska jobba för att på så sätt komma ut på en löptur!

Något för krogen?

Igår kom ännu en pryl för test till Vasalöparen, den här gången en bärstol från Bergans med modellnamnet Lilletind Child Carrier. Bärstol har det mysiga namnet bæremeis på norska och Bergans modell säljs i Sverige bland annat på Outdoorsexperten för 1700 kr.

Bergans bärstol Lilletind Child Carrier

Det här är en fantastiskt möjlighet för Astrid och mig att hänga ännu mer tillsammans ute i friska luften. Jag testade bärstolen igår på skidstadion och idag i Halensbacken. Men jag var riktigt nervös. Astrid är det finaste jag har så jag stannade och tittade till henne typ varannan minut, så hon inte satt för hårt, inte för löst, att hon var lagom varm och att hon hade kul (så också hon vill vara ute i friska luften när hon blir stortjej). Varvet på skidstadion (3,85 km) tog en halvtimme, trots att det bara var ett ställe på cirka 1 meter där snön inte räckte till. Annars räckte fortfarande konstsnön, 11 april!!! Mitt rekord på ett varv (3,85 km) utan last från i vintras är 9.47 min klassiskt och 9.04 min skejt, båda tiderna gjordes i mitten av mars.

Bra första intryck
Idag gick jag med skidgångsstavar två gånger upp och ner för Halensbacken på Rya Åsar med Astrid på ryggen i Bergans bärstol. Även i det här fallet var jag nojig och stannade och tog ner Astrid en massa gånger för att titta till henne och se så alla remmar var rätt spända. Men det var riktigt trevligt och Astrid trivdes. Det blev bara totalt 20 min, men nästa gång kanske det blir en längre promenad på några kilometer, kanske till Jula för att köpa kakelborr eller nåt.

Bärstolen kommer att bli recenserad i samband med en artikel om träning med barn som kommer i majnumret av Vasalöparen (undrar vem som föreslog det på redaktionsmötet). Efter de två första turerna är jag i alla fall supernöjd med barnsäkerheten, passformen för mig perfekt, funktionerna och remmarna är som de ska och dessutom är den snygg! En bonus var att det regnade i Borås idag för första gången på typ flera veckor, så jag även kunde testa regn- och solskyddet.

Dessa tester är ett skönt avbräck då jag sitter framför datorn en bra bit över 8 timmar de flesta dagar av april månad. I maj och juni blir det betydligt lugnare, då siktar jag på att jobba ungefär halvtid.

John Andén från X-Country Center Ulricehamn i en surfski. Foto: Marcus Wadell.

Jag sitter på Café Viskan i Borås och jobbar med en artikel om kajakpaddling till Vasalöparen. Jag kunde ingenting om området innan, men efter sju telefonsamtal och två timmars studerande på olika websidor börjar jag lära mig mer om surfski (en typ av kajak som multisportare ofta använder, hade aldrig hört talas om det innan), självläns, paddelmaskiner, träningsläger i Stockholm, prisbild, paddelblad, initialstabilitet, slutstabilitet, Knut Holmann och andra idrottare som kombinerar paddling med skidåkning. Tack Fredrik Lindström på och Peter Ekström för allt ni lärt mig utanför det som gått att läsa sig till!

Varje gång jag jobbar med en lite större artikel på ett nytt område inträffar följande:
1) Jag blir besatt och inser hur intressant ämnet är
2) Ju mer jag lär sig desto mer inser jag hur lite jag vet
3) Av alla timmar jag lägger när på faktainsamling (eller ”research”, som de säger på radion), så hamnar bara en bråkdel i artikeln
4) Jag vill ha prylar (i det här fallet en surfski för 20 000 kr att ha i stugan, följaktligen inte aktuellt)

Här kommer några länkar för dig som vill nörda ned dig:
- www.kanot.com (svenska kanot förbundet)
- www.surfski.info (internationell sajt om surfski)
- www.motionspaddla.nu (Lars Erikssons blogg om motionspaddling)
- www.globalsurfski.com (svensk surfskisajt)
- www.nordickayaks.se (svensk surfskitillverkare)

För övrigt är Viskan inte caféet för mig: för mycket folk, dåligt med eluttag för datamaskinen och kaffekoppar utan öra.

SkiTrab, för dig som vill vara lite unik i Sverige.

Grönedals Sport är två killar i Åmål som gillar skidåkning. Nu har de fått den svenska agenturen för både italienska skidmärket SkiTrab och den schweiziska stavproducenten KV+. Killarna i Åmål är inte tidigare elitåkare, men de verkar vara kära i längdskidåkning.

Jag testade SkiTrab förra vinter, då två killar i Västsverige (av någon märklig anledning ligger denna sida fortfarande uppe) importerade lite skidor. Men jag åkte bara på två par och vid två tillfällen, och överhuvudtaget jämförde jag för lite mellan toppmodeller från andra märken för att kunna säga något vettigt om SkiTrab. Bland elitåkarna är den mest välkände SkiTrab-åkaren Sergio Bonaldi, som vann FIS Marathon Cup i år.

KV+ pryltestade jag 2011, på den tiden vill jag minnas att Lindells Sport i Örebro höll i den svenska importen. För att göra ett ordenligt test hade jag de på Jizerska i Tjeckien, då jag blev 24:a, ett av mina bästa skidresultat någonsin. Men jag föredrar ändå Oneway om man ser till känsla, vikt, pendel och styvhet. Nu har KV+ dock utvecklat sin toppmodell och den har jag inte testat.

Prylarnas pryl ska testas. Läs mer här.

Jag, kajaken och vårt hus

Ibland händer saker som man inte tror kan hända. Precis när jag trånade som mest efter en kajak i samband med att jag intervjuade Jørgen Aukland om hans träning på vattnet får jag ett samtal:

- Hej Erik, jag heter Roger och kommer från Hedekas i Bohuslän. Jag har följt din blogg ett par år nu och jag tycker den är jättetrevlig. Jag såg att du var sugen på en kajak och det är så att jag har 6-7 st och jag ser gärna att sporten växer. Så nästa gång jag åker söderut tar jag med en kolfiberkajak på 12 kg som du kan få.

I söndag kom han och lämnade den till en överlycklig och mycket tacksam Erik Wickström. Stort tack Roger, jag ska slita den med hälsan!

1. Chrome Kursk Pro

   Jag fick hem mina Chrome Kurks Pro igår. Det känns helt rätt att cykla till stan med SPD och sedan kunna gå runt i ett par cykelskor som funkar som vardagsskor.

2. När Astrid och jag hämtade tidningen igår kl 06.00 (det var Idas tur att få sova ut) fick jag se att Sverige vunnit hockey-VM. Bra grabbar! Jag såg faktiskt inte en enda sekund av turneringen. Överhuvudtaget så har jag enligt mig ett ganska imponerande meritlista när det kommer till att ha tittat lite på stora mästerskap senaste åren:
   - Fotbolls-VM 2010: Två halvlekar (finalen, som jag f ö såg hos hockeyspelaren Johan Davidssons pappa, som bor granne med vår stuga i Aplared utanför Borås)
   - Sommar-OS 2012: 9,68 sekunder (100 m-finalen, i Vejbystrand)
   - Fotbolls-EM 2012: Fyra halvlekar (Sveriges matcher, hos vår granne i Lundaskog)
   - Hockey-VM 2013: Noll sekunder
3. Mitt 24 månaders abonnemang på mobilen med Telia gick ut igår. Jag gillar Telias täckning, så jag förnyade det med två nya år. Det kändes som en vinstlott. Jag sänkte månadskostnaden, fick ett års Spotify utan kostnad (premiär för mig med Spotify Premium), samt fick en iPhone 4 att ha i reserv. Utan att betala någonting, förutom den löpande abonnemangskostnaden. Jag kunde ha fått köpa en iPhone 5 eller annan smartphone för en spottstyver, men det skulle haverera hela familjen Wickströms mobilladdningspark (vanliga laddare, bilen, stereon etc passar ju alla iPoden, iPaden och våra telefoner). Hade Steve Jobs varit kvar hade han fanimej inte bytt laddningskontakt till iPhone 5.

4. Nu när jag äntligen har Spotify Premium kommer det nog bli mycket svensk trallpunk som DLK, Räserbajs, Charta 77, Radioaktiva Räker, Total Egon och Mart, samt naturligtvis en hel del Eurotechno.

   Glöm myrlöpning. För den som vill ha skonsam löpträning som ger ordentligt med benstyrka kan jag rekommendera backintervaller på grusstig med joggingvagn. Jag sprang till Halensbacken på Rya Åsar med Astrid igår och klippte stigningen tre gånger. Min rekordserie utan vagn är 6 st med 3.14 min i snitt, men med totalt 20 kg att släpa framför mig fick jag kämpa för att komma under 5 min. Flåset var rejält, men inte riktigt samma som vid vanlig löpning. Styrkemässigt var det dock som att att maxa benböj i 5 min nonstop. 85 höjdmeter på en 535 m-sträcka känns ordentligt i fram- och baksida lår, både på upp- och och nervägen. Vanligtvis är jag pappaledig tisdagar och onsdagar, men den här veckan jobbar Ida istället måndag och tisdag. På onsdag fyller nämligen Astrid 1 år och då blir det tårtkalas!

5. Glömde en sak om Spotify: Niklas Ivarsson (boråsare precis som Martin Lorentzon, som grundade Spotify tillsammans med sommarprataren Daniel Ek) är Global Head of Licensing med ansvar för avtalen världen över och springer mycket trots alla resor. Han blev 15:e man i Sjömarksloppet i år på miltiden 41:51. Bra jobbat!

Norrøna Bitihorn aero100 Jacket

Min fru Ida har blivit bloggerska. I alla fall för ett par inlägg. Hon ska testa träningsjackan Norrøna Bitihorn aero100 Jacket och tog tre mobilbilder framför spegeln i sann modebloggaranda. Sedan gav hon sig ut på sin standardrunda runt Byttorpssjön, 5 km i 6.30 min/km-fart. Jackan funkade enligt rapport mycket bra och hon återkommer med recension efter 5-10 pass.

Så här står det i produktbeskrivningen:

Bitihorn aero100 Jacket – fjäderlätt jacka för högintensiv träning (herr och dam)
Färger: Herr – Too Blue, Bamboo Green, Cool Black. Dam – Ice Blue, Too Blue och Violet.
Vikt: 99 gram
Ca pris: 1399 SEK
99 gram njutning i Norrönas populära jacka för intensiv aktivitet. God andningsförmåga och ett bra skydd mot vind och vatten. Packad i sin egen ficka tar jackan inte tar mer plats än en tennisboll i ryggsäcken.

Norrøna Fjørå Shorts

Det är inte bara Ida som testar ett färgglatt Norrønaplagg. Jag själv kommer under våren att surfa runt i ett par långa kortbyxor (härlig oxymoron) med modellnamnet Fjørå Shorts.  Recension kommer. Så här står det i produktbeskrivningen:

Fjørå Shorts – tekniska shorts för hårda cykelturer och aktivt vardagsliv (herr)
Färger: Too Blue, Phantom/caviar och Norröna Green
Vikt: 459 gr.
Ca pris: 1299 SEK
Extremt slitstarka softshellshorts med behagliga stretchpaneler för god rörelseförmåga samt förstärkta knäpartier för lång hållbarhet. Tack vare dragkedjor längst låren kan du öppna upp till meshfodret för extra ventilation under varma sommardagar. Den justerbara midjan gör det enkelt att få perfekt passform.

Monark 828E Aktivitus Special. En strippad 828 med anpassad sadel, styre, vevaxlar och pedaler.

Igår kom den. Min nya vän i träningsrummet: Monark 828E Aktivitus Special. Jag fick en mycket tacksam extra inbetalning av en adept som sade ”Låt det gå till din idrottssatsning Erik”. Detta var ett tag sedan och för några veckor sedan växte beslutet fram vad jag skulle lägga detta oerhört välkomna bidrag på. Jag blev bland annat inspirerad av bloggkollegan Henrik Öijer och andra elitcyklister.

Det blev alltså en testcykel. Jag är en sifferkille och jag älskar att pressa mig mot klockan, vilket man lätt kan göra på exempelvis en SkiErg och en roddmaskin. Jag tror att en av anledningarna till att jag kan hålla jämna steg med mina konkurrenter som tränar och vilar mycket mer än mig är att jag kör ganska effektiva träningspass.

Drivs av resultat
Alternativen till en Monark är bland annat att träna på en trainer (sätta upp sin vanliga cykel på ett ”stativ med motstånd”) eller att gå på spinningpass. Trainer och spinning är jättebra träning, men jag vill ha feedback på hur jag utvecklas under året och direkt feedback hur bra jag kör under träningspasset. Inte bara köra mot puls. Det gör att motivationen ökar på både kort och lång sikt. Jag kan dessutom jämföra mot andra, eftersom det faktiskt står en hel del Monarker i svenska garage och källare (och vardagsrum). Dessutom är ju ställtiden på en stationär cykel hemma minimal, och passar mig bättre än att behöva tvätta, pumpa, och smörja en massa cyklar. Men självklart kommer jag att fortsätta träna ute.

Igår hade jag bara 20 minuter på mig och jag hade ingen aning om vad jag kunde prestera, så det blev lite knasigt pass. Först 5 min på 320 i watt utan uppvärmning, sedan 5 min lugnt, sedan 5 min på 350 watt, sedan 5 min lugnt. Andra halvan av 350 watt var lite svettig (puls 178), så när jag kör mitt första set med 4 min-intervaller kommer jag att sikta på 340 watt.

Jag kommer att sikta på att snitta ett pass i veckan på Monarken, 30-60 min långt, och de blir nog mest dessa:
- 4 * 4 min med 3 min vila (totalt 40 min med uppv och nedvarv)
– 2 * 20 min med 3 min vila (totalt 50 min ned uppv och nedvarv)

Nackdelen med styrstammen till den strippade versionen av Monark 828E är att den skymmer displayen…

…så jag lossade den och lade den i bättre läge