Jag får ofta testa prover på sportnutrition, som sportdryck, geler, bars, proteinpulver kostillskott etc. Generellt tycker jag det är svårt. Främst eftersom det skulle krävas en oerhört stor studie med många försökspersoner för att kunna konstatera en signifikant skillnad i prestationsförmåga mellan exempelvis en sportdryck och en annan.

Därför fokuserar jag istället ofta på näringsinnehåll (enligt tillverkaren), smak, konsistens och förpackning. Det märket jag själv använt senaste året och kommer använda framöver är Skip, som kommer från Ulricehamn. I vintras testade jag även Fitline och Mighty Sport och här kommer lite kort om några av intrycken.

Örjan Sandlar, flerfaldig OS-deltagare i skridsko med bl a ett brons. Örjan har även tävlat i bl a triathlon och skidor och tränade typ 800 timmar om året när han var 70 år. Nu vet jag inte exakt. Örjan bor i Östersund och vi har setts många gånger på olika ställen. Trevlig karl! Han säljer Fitline och gav mig några prover. Bilden på honom tog jag i Vålådalen i december-2015.

Fitline…
…är en del av direktförsäljningsföretaget PM-International, med försäljning i 35 länder. Tre av de produkterna som (tror jag) promotas mest i Sverige är ett kit med Activize, Basics och Restorate. Pulver som späds i vatten och jag tyckte det löste sig bra. Och det smakade helt OK. Activize och Basics tas på morgonen, medan Restorate tas på kvällen.

Mycket kortfattat så är Actize något man kommer igång med, det innehåller bl a niacin, guaranaextrakt, koffein och rödbetspulver. Innehållsförteckningen är inte helt olik typiska PWO:s (pre workouts), som många tar innan träningspass, främst gymfolk. Själv upplevde jag pigghet – och lite krypande känsla på huden i början – när jag tog Actize, en känsla som påminde lite om Skips Träningsaktivator 2.0. Jag tar ofta något uppiggande med koffein innan intervallpass, ibland i form av en extra kopp kaffe, ibland i form av en sportnutritionsprodukt som Activize eller Träningsaktivator. Särskilt de gånger jag kör intervaller innan frukost, tillsammans med en banan eller macka. Att köra intervaller innan frukost är för övrigt något jag tycker funkar utmärkt.

Basics innehåller ”…viktiga fibrer och fiberämnen från frukt, grönsaker och sädeslag, sekundära vegetabiliska föreningar och enzymer, värdefulla örtaromer och levande mjölksyrabakterier.” Den är främst till för att boosta immunförsvaret. Restorate innehåller flertalet mineraler, bl a zink och järn.

Om man ska ta kittet med Activize, Basics och Restorate, som många av försäljarna rekommenderar, kostar det ca 800 kr i månaden. Alltså väldigt mycket pengar. Det är svårt för mig att bedöma prestandan i Fitline, men jag tror ändå de kan vara något på spåren. Och jag har även träffat några elitidrottare på mycket hög nivå som använder Fitline utan att vara officiellt sponsrade.

Mighty Sport sportdryck, barer, geler etc

Might Sport…
…har en stor repertoar av produkter, bland annat geler, bars och sportdrycken Nitro Endure, som jag testade.

Det jag främst gillade med gelerna var att ”flärpen” hade en bra konstruktion som gjorde det lätt att dra av den (alltså öppna gelen). Där tycker jag annars många producenter kan hitta bättre lösningar. Däremot kunde öppningen vara lite större. Jag gillade också deras kaxigt korta innehållsförteckning: Rårissirap, agavenektar, körsbärsjuicekoncentrat (12 %), himalayasalt. Frågan är bara om det kanske kan behövas lite fler salter vid hård ansträngning.

Barerna var nog det jag gillade mest från Might Sport. Jag testade smakerna. ”CHOCO CASHEW” och ”PEANUT POWER” och båda smakade bra. Konsistensen skilde sig mot typiska bars. Mer tuggmotstånd. Kanske inte optimalt i kyla. Även här var jag förtjust i innehållsförteckningen: Dadlar, russin, cashewsmör (10,3 %), mandel, rå kakao (10 %), rårispulver, rårismalt, kakaosmör (4 %), havssalt, grönt te-extrakt. Visserligen ganska mycket socker, men det är sällan man får så naturliga ingredienser i en bar. Jag åt ibland ett par stycken som mellanmål när ingen mat fanns till hands.

Mighty Sports sportdryck Nitro Endure kommer i portionsförpackningar och är lättlöslig i vatten

Sportdrycken har en väldigt mycket längre innehållsförteckning, vilket jag tror behövs för att prestera bra vid högintensivt arbete. För övrigt tycker jag aldrig att man ska dricka vatten på tävling, utan sportdryck vid alla stationer. Kroppen behöver inte minst kolhydraterna vid högintensivt arbete. Might Sports sportdryck Nitro Endure innehåller även en mindre mängd protein, vilket är ganska ovanligt bland klassiska sportdrycker. Jag tror inte protein är nödvändigt med en tävlingstid på exempelvis 2 timmar. Däremot lär det behövas i långa loppet. Vid 24-timmars hade jag exempelvis en dos av Skips BCAA (grenade aminosyror) i sportdrycken hela dygnet.

En annan mindre vanlig ingrediens som finns i Nitro Endure är rödbetsjuicepulver. Jag har läst en del vetenskapliga rapporter på både kort- och långsiktiga effekter på rödbetsjuice och dess pulver i samband med konditionsidrott och jag tror att det kanske kan ha viss effekt. Själv använder jag ibland rödbetsjuicepulver timmarna innan tävling, genom att öppna en kapsel av Skips Beetspeed och hälla i sportdrycken. Nitro Endure var dock den Mighty Sport-produkt jag testade minst, helt enkelt pga att jag inte alla gillade smaken. Jag gillar inte lakrits och den innehöll lakritsrot-extrakt, vilket säkert var boven i dramat.

Sammanfattningsvis
Jag anser att det går att bli världsmästare med väldigt många olika märken av sportnutrition, bland annat Skip, Fitline och Mighty Sport . Självklart finns det bra och dåliga tillverkare, men så länge man tar steget till att enbart dricka sportdryck istället för vatten på tävlingar så har man kommit långt. Sedan tycker jag också man ska experimentera lite med så kallade ”pre workouts”, PWO, för att få ut mer av de hårda passen. Eller åtminstone inta koffein, exempelvis genom en extra kopp kaffe. Och pröva gärna rödbetspulver. Ordet experimentera innefattar att du testar produkterna på träning (gärna med hög puls) innan tävling, eftersom magar har ballat ur förr.

Uppdatering: Jag är verkligen inte en person som dricker sportdryck i överflöd eller trycker geler i parti och minut. På ungefär 2-4 pass i månaden använder jag sportdryck, och det är ofta när jag kör långt och hårt. En riktigt hård träningsvecka (sällan nuförtiden) skulle gör jag det oftare. Att ta en en extra kopp kaffe innan ett träningspass gör jag ofta, och ett par gånger i månaden även en pre workout i form av en sportnutritionsprodukt.

Jag använder alltså dessa produkter ytterst lite. Idas goda mat lagade av bra mat är såklart det jag föredrar.

Men det är väldigt stor skillnad på träning och tävling. På tävling är socker, salter, koffein (och möjligtvis även rödbetsjuiceprodukter) guld värt.

Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling. Av Olle Backman. Omslag.

Igår kväll läste jag ut den 94 sidor långa boken ”Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling”, som jag köpte i Jokkmokk i samband med mitt besök där vid Nordenskiöldsloppet.

Helt klart läsvärd bok om man är intresserad av skidåkning, annars kan man nog hitta bättre lektyr. För mig var den underhållande och den story telling Nordenskiöldsloppet bär på är helt fantastiskt.

I korta drag: Adolf Erik Nordenskiöld gjorde en Grönlandsexpedition 1883, eftersom han trodde han kunde hitta skog på Grönlands inre. För att kolla detta skickade han ut två samer, Anders Rassa och Paavva Lars Nilsson Tuorda, som åkte 46 mil skidor på 57 timmar. Någon skog hittade de dock inte.

När de kom hem trodde få på bedriften så för att motbevisa detta ordnades 1884 en skidtävling på 22 mil Jokkmokk-Kvikkjokk tur och retur. En av de två expeditionsdeltagarna, Paava-Lasse, vann med 5 sekunder på 21 timmar och 22 minuter.

Detaljer om tävlingen och skidornas betydelse för polarexpeditioner
Så långt kunde jag historien, eftersom jag hade läst lite inför turen till Jokkmokk. Vidare så imponeras jag genom Olle Backmans bok över vilka detaljerade uppgifter de har från loppet. Exakt vilka 17 som startade och vilka 10 som gick i mål. Komplett resultatlista med mellantider. Hur mycket åkarna pausade (totalt ca 1,5 h) och vad de åt och drack. Summorna på prispengar och spurtpriser, som relativt sett var väldigt höga. Hur de gick för deltagarna senare i livet. Hur vädret var. Vad de hade för utrustning och vilka träslag som var lämpliga på skidor. Med mera. Enligt mig är all den här informationen är riktig skatt. Särskilt eftersom det enligt många var världens första officiella skidtävling.

Mellantider Nordenskiöldsloppet 1884

Den andra stora behållningen i boken för mig var hur de satte skidåkning i perspektiv till upptäcktsresande och polarforskning. Det var främst britter och norrmän som tävlade om vem som kunde ta sig längst vid polerna, och namn som Fridtjof Nansen, Roald Amundsen, Ernest Shackleton och Robert F. Scott känner många till. Jag också, men visste inte exakt vad de hade gjort. Det fick man reda på.

Att åka skidor på polarexpeditionerna var inte självklart i slutet av 1800-talet, men Nordenskiölds expedition banade vägen. Britterna tyckte dock inte det var gentlemannamässigt, på randen till fusk, så de föredrog snöskor istället. Vilket naturligtvis inte gick lite snabbt och bärigheten var sämre. Norrmännen hade fördel av att de åkte skidor. Britterna envisades också med att inte använda hundspann.

Om detta och en del annat finns att läsa i boken, som gärna hade fått vara längre.

I det aktuella numret av Bicycling tycker jag Andreas Danielsson har skrivit en bra artikel om kolfiber vs aluminium på cykelramar. Se nedan.

Det finns också en kort text om ett par cykelbyxor med ”baklucka” för toabesök. Dock bara en tjejmodell.

Kolfiber vs aluminium sida 1

Kolfiber vs aluminium sida 2

Cykelbyxor med baklucka

Jag lyssnade på den tolv timmar långa boken av Björn Ferry nyligen. Det här blir ingen uttömmande recension, men jag tänkte i alla fall nämna några av mina intryck.

Ferry Tales omslag

Boken fick ganska mycket uppmärksamhet när den kom ut hösten 2014. Jag minns att jag bl a läste en artikel jag gillade av Tomas Pettersson i Expressen. Han hade streckläst boken och sedan åkt upp till Storuman och intervjuat författaren.

Cyklat ihop
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till boken. En sak är i alla fall säker: den hade stort underhållningsvärde för mig.

Under en vecka i maj 2008 cyklade jag på Mallorca med skidskyttelandslaget. Då umgicks jag med Björn Ferry och de andra dagligen. Vi cyklade i bergen ihop, vi åt ihop och vi festade ihop. Björn är trevlig, rolig och han tänker. Han är ett unikum och kan sitta på cykeln i sex timmar och dra oneliners. Och på kvällarna spottar han inte i glaset, vilket också framgår tydligt i boken.

Många får sig en slev
Undertiteln till Ferry Tales är ”inte så förbannat tillrättalagt”. Det kan man lugnt säga. Det är många som får sig ordentliga slevar. Som att tjejerna i landslaget är mobbare, att tidigare tränaren Jonas Johansson inte alls sköter sitt jobb, att det mest intressanta med Johan Olssons bok är informationen att Johan heter Arne i andranamn, att han vill ha bort Staffan Eklund och Wolfgang Pichler, att Hellner inte är träningsintelligent med mycket mer. Och det skrivs ofta om onani, bajs och sex.

Dagen då jag hade 30 slag lägre medelpuls än Björn Ferry på ett distanspass (vi har ungefär samma maxpuls). Det året åkte jag inte skidor, utan cyklade hela vintern. Och Ferrys fot var nyopererad.

Jag kan stå ut med det allt det här, men det är nog inte allas favorit. För mig blir nog också boken mer intressant eftersom jag personligen känner många av personerna som nämns i boken, som är skriven i dagboksform, främst 2012-2014 om jag minns rätt. Jag har heller inga problem med Björn Ferrys självgodhet. Jag gillar att läsa om hur bra han trivs med livet (därmed inte sagt att jag tycker att han enbart tar bra beslut i livet), hur mycket pengar han tjänar etc. Andra uppskattar nog inte den sidan lika mycket.

Enough is enough
En passage jag reagerade på var när hans mamma var hemma hos Björn på kaffe en dag. Björn gillar kaffe, men är inte så nogräknad gällande vad det är för kaffe. Det verkar som han kan dricka vilket kaffe som helst i vilken form som helst, vilket för övrigt får mig att skruva på mig. Hans mamma klagade tre gånger på kaffet den gången och då skriver Ferry något i stil med (mycket ungefärligt) ”OK att hon inte gillade kaffet, men det hade väl räckt att hon sade det en gång och inte tre. Jag blev lite irriterad.”

Lite så kan jag känna med all hans kritik i boken också. OK att han kritiserar, men ibland blir det lite väl mycket. Han skriver betydligt fler än tre gånger hur dåligt han tyckte Jonas Johansson (gift med Britta Johansson Norgren) skötte sitt jobb som tränare och han skriver betydligt fler än tre gånger hur dåliga han tycker att de svenska skidskyttedamerna åkte runt 2013-2014.

Summering
För mig som har överseende med mycket i boken och som känner många av ”karaktärerna” tyckte jag boken både var givande och underhållande. För andra kanske det blir för mycket onani och bajs samt öppen och ganska hårt kritik mot olika personer.

Björn Ferry när jag fångade honom på bild vid rullskidskytte-SM i augusti 2013 i Torsby.

Robert Malmgren och hans familj var nyligen i USA på roadtrip. Men han bröt inte på engelska på det sätt Dolph Lundgren gjorde efter ungefär lika lång tid i landet. Fötterna längst ner i högra hörnet tillhör min fru, i fall ni ville veta. Sjön är Såken.

Ida och jag frågor oss ibland varför vi har en sommarstuga. Visserligen är det ingen jättestor kostnad (så länge inget går sönder), eftersom räntan är låg och vi hyr ut den till ett tyskt par fem veckor om året. Men det kan ge lite dåligt samvete när man knappt lyckas sköta om huset vi bor i. Och vill vara på många ställen under sommaren, inte bara i stugan. Två hus när man har två småbarn har inte enbart fördelar.

Robert Malmgren och jag. Colting Wetsuits Triathlon sitter som en smäck.

Men att ha en stuga vid vattnet dagar som igår har enbart fördelar. Att vakna upp i lillstugan till en ny härlig dag med fågelkvitter som enda ljud och sedan njuta av vattnet och allt annat ute i en hel dag. Martin och Josefin med deras Sixten kom på morgonen. Jag och Martin sprang runt Såken i lugnt tempo, 16 km. Martin är aldrig i dålig form, oavsett träningsbakgrund. Mystiskt. Sedan skarvade jag på med 4 km grusväg i A2-fart (snitt 80 procent). Kändes OK.

Årets första open water-pass
Till lunch kom även Robert Malmgren med deras Valter och Lily. Therese spelade rugby. Vi hängde hela dagen och jag uppskattar verkligen tillgången till vatten. Barnen älskar att leka vid stranden och bryggan och det blev även en kanot- och en båttur.

Jag invigde min nya våtdräkt, Colting Wetsuits Triathlon, som jag kommer ha i Borås Triathlon. Jag har bara testat fyra våtdräkter, så jag är ingen bra testare, men jag tyckte i alla fall den funkade kanon. 35 min simning blev det, till familjen Westbergs hus och tillbaks. Samt via en boj jag tog mig friheten att lägga ut med ankare i på ett ställe i viken. Alexander, storebror till Karl-Johan, pratade jag förresten med när jag paddlade kanot dit kvällen innan med Astrid. Han ska gifta sig snart med Agnes. Stort. Jag fick bra simtips av Robban, som simmade på 58 min då han körde Kalmar Ironman på fina 8.55 år 2012.

Det hör inte till vanligheterna att jag kör två pass på en helgdag. Men nu ska det tränas inför Borås Triathlon. Men framförallt ska det njutas på den här härliga platsen.

En vanlig syn när familjen Wickström har anlänt. Att det sitter en MTB och inte en tempocykel på taket beror på att sista 2 km till stugan består av grusväg.

Monark 828 strippad version. Jag har kört väldigt lite på den de tre år den stått i atletklubben hemma i källaren, men det är ett otroligt bra träningsredskap.

Jag har skrivit ut en lathund som konverterar energiförbrukning till snittwatt. Ganska offensiv sådan. Det dröjer nog en stund innan jag håller 400 watt i snitt i 20 minuter.

Ida har inlett sin semester och åkte till Skåne med barnen igår. Hon kommer även att vara där stora delar av nästa vecka.

För mig är det mindre chock. Vilken omställning. Helt själv hemma på morgnar, förmiddagar, eftermiddag och kvällar. Dessutom har jag ju varit pappaledig på 30 procent sedan i februari. Det finns plötligt oändligt med tid. Vad gjorde man förr?

Jag kommer såklart passa på att träna ordentligt och jobba mycket. Men det finns ändå tid för att hänga lite med kompisar utan att träna. Ska bli spännande.

Inomhus istället simning
Igår hade jag lösa planer på att simma, men jag sparade på det. Jag ville dels dra 30 min SkiErg, dels testa cykelformen på Monarken. Efter SkiErgen satte jag mig på Monarken och körde 2 st 10 min på 300 watt med 2 min vila. Bättre än för 11 dagar sedan då jag bara orkade 2 st 6 min-intervaller på 300 watt med liknande intensitet. Nu är jag bättre. Men inte lika bra cykelform som för t ex 2 år sedan, då jag en gång höll 318 watt i 10 min. Dock inga maxningar. Martin Josefsson körde styrka när jag trampade.

En annan lathund i atletklubben är konverteringen mellan watt och tid per 500 m på SkiErgen.

Min Monark 828 har jag haft i 3 år och det är en vanlig testcykel. En klassiker bland många elitcyklister. Den är bra, men dess teknik känns arkaisk. Datorn/monitorn är inte alls lika bra som på en SkiErg eller roddmaskin, utan motståndet (i mitt fall 3 kp för intervaller) måste man ställa in manuellt och det blir aldrig helt exakt. Datorn spottar ur sig watt momentant, men för att få ett värde på snittwatt för t ex 4, 10 eller 20 min så måste man använda en omräkningsformel via siffran man får på förbrukade kalorier. Omräkningsformeln fick jag lära mig av min Uppsalakompis Fredrik Swahn och den ser ut så här.

Så här räknar du ut snittwatt på en Monark 828E (+många andra Monarker):
förbrukade kcal / tränade minuter / 0,07188 = snittwatt

Att härligt att komma till dukat bord

Till exempel om du gjorde åt 103 kcal på din 4-min-intervall:
103 / 4 / 0,07188 = 358,23 watt

Efter passet åkte vi hem till Martin, Josefin och deras son Sixten och det bjöds på god mat och dryck. Härligt att man kan lyckas få en god och trevlig middag när inte Ida är hemma, det tenderar att bli halvbra nivå när jag lagar mat åt mig själv.

Nu ska jag ut och köra cykelsträckan för Borås triathlon.

Jag fick ett par kommentarer på gårdagens blogginlägg angående hur man mäter stavar. Så här svarade jag:

Ronnie Lööf är 183 cm. Hans stavar är 180 cm. Bilden är tagen efter Marcialonga 2012.

Gällande hur man mäter stavar så är i princip alla de stavar man köper i butik märkligt nog märkta efter längden från spets till topp. Naturligtvis skulle måttet från spetsen till infästningen vara oändligt mycket bättre, inte minst eftersom olika märken har olika avstånd från infästning till topp. Men jag tror få märken gör det. Vill minnas att Kompardell har mätt till infästningen.

83-85 procent för traditionell skidåkning
Jag fortsätter att referera stavlängd som spets till topp, även om det är ”fel”. De flesta på världselitnivå inom trad jag pratat med, känner och har intervjuat ligger i ett ganska smalt spann, ca 83-85 procent av kroppslängd (jag har frågat dem om stavlängd och kroppslängd). Det motsvarar ca 30 cm kortare än kroppslängd för en normallång man. Att butiker ofta rekommenderar 30 cm kortare än kropplängd är för mig lite märkligt, efter det blir för kort för en person på 155 cm och för långt på en person på två meter.

Petter Eliassen efter Birken 2016. Foto: Magnus Östh.

För blandad klassisk åkning, alltså diagonalåkning etc, tycker jag 83-85 procent är lagom för den absoluta merparten. Det har jag också haft och hade det i vintras. Jag är 187 cm och jag körde med 157,5 cm.

”För långt” sade Petter
Nästan hela eliten i den internationella långloppscupen Visma Ski Classics gick upp i stavlängd den här vintern. Intressant att det plötsligt sade pang och så var allas stavar 5-10 cm längre, ibland ännu längre. Jag satt rygg i rygg med Petter Eliassen på Årefjällsloppets bankett. Petter är för övrigt en av världens snällaste människor. Jag gick på universitet i Alaska med hans sambo Sigrid Aas så jag träffade Petter redan innan han började åka långlopp. Snäll redan då. Petter drog det där med stavlängd ganska långt i vintras och han sade att han körde Birken med 173 cm långa stavar och han är 183 cm. Men han sade också att det var för långt, trots att det var en kuperad bana (uppför är det större fördel med långa stavar jämfört med flacken).

Kraftstaven vid 24-timmars. Foto: Magnus Östh.

19 timmar med lång stav
Själv gick jag inte upp i stavlängd förra säsongen. Jag ville testa mer först. Däremot körde jag typ 19 timmar med en 165 cm lång Kraftstaven istället 157,5 cm på 24-timmars pga handledsont. Det gick bra. Kändes effektivt att staka med. Jag åkte två hela rullskidssäsonger med Kraftstaven och tänkte även ha den på vintern. Men då, 2011, åkte jag fortfarande med fäste och att diagonala med långa stavar tycker jag fortfarande inte är optimalt.

Visst var det ovant och visst blir tekniken annorlunda, bland annat med isättning långt bak. Men det var mindre omställning än jag trodde att gå upp nästan 15 cm i stavlängd.

Oväntat litet steg
I stort sett hela långloppseliten verkar vara säkra på att det är längre stavar som gäller, precis som MTB-cyklisterna plöstligt insåg att 29 tum och så småningom även 27,5 tum var bättre än 26 tum. Jag själv måste ju såklart också börja experimentera mer, det är inget man kan blunda för. Jag har tidigare kört med långa stavar i form av Kraftstaven, så steget blir nog inte så långt. Det blir till att testa olika längder. Kanske landar jag åter i Kraftstaven 165 cm?

Intressant med gårdagens pass på 44 min rullskidor (vill inte köra för mycket nu i början pga skaderisk) var att det inte kändes så extremt att gå upp från 157,5 cm till 172 cm. Filmen nedan är tagen efter att jag har åkt ca 20 meter med de nya stavarna.

Precis innan jag drog iväg på semesterresor kom en uppsättning WeMeMove hem för test. Självklart stack David Höglund (som då besökte oss) och jag ut samma kväll, runt 22-tiden, för att testa. Intressant med att åka några minter och få feedback på tekniken. Jag återkommer om detta när jag testat mer och fått bättre förståelse för appen.

WeMeMove

Förmodligen kommer jag också att börja använda detta på vissa av mina tekniklektioner. Ska bli spännande. För flera år sedan var på SICS kontor i Kista och testade en betaversion. Nu har de kommit längre, framförallt med användarvänligheten i appen.

Då här skriver utvecklarna själva på sin hemsida.

WeMeMove är ett träningshjälpmedel för skidåkare som vill utveckla sin åkteknik inom längdskidor. Den består av en app i din smartphone och ett specialutvecklat pulsbälte med rörelsesensorer som vi kallar Sensorbälte som du bär runt bröstet. Men där slutar likheterna med andra träningsappar på marknaden. WeMeMoves magi sitter i den sofistikerade rörelsesensorn i bältet och mjukvaran som tillsammans mäter och analyserar hur du rör dig. Informationen omvandlas sedan till konkreta insikter och träningstips på hur du kan förbättra din skidteknik i längdskidor, och allt detta sker i realtid.

Så här kan det se ut efter ett test på några minuter. Det är dock inte från David eller mig.

Rätt klädsel för rullskidåkning

David siktar på Vasaloppet igen efter en paus på 10 år

Harald är deltidsbonde och nu har de inte bara typ 80 kossor (köttdjur), utan även två grisar som Anna fick i 30 års-present.

Precis som på uppvägen körde vi genom Norge hem från Grövelsjön. Det är på flera sätt den bästa vägen om man bor i Borås (eller Göteborg eller Malmö etc). Vi bodde en natt i Eidsvoll, ca 1 h norr om Oslo, hos våra vänner Anna och Harald med sin lilla Maren.

På turen genom Norge stannade vi också till i Son där rullskidorna Rollersafe görs. De har en skivbroms som man styr genom bluetooth medelst ett steglöst reglage som man sätter på handtaget.

De har tidigare kontaktat mig för att jag ska låna ett par för test och nu passade det bra att även besöka deras lokaler och prata igenom bakgrunden och tekniken till produkten mer grundligt. Tidigare har jag bara testat en mycket kort runda. Nu får jag möjlighet till att få en bredare uppfattning om denna innovation.

Rollersafe på laddning

Bromsreglaget monteras uppe på stavhandtaget

Rollersafes kontor i Son en bit söder om Oslo längs E6:an

Rollersafe ”showroom”

Värmeskåp för att kunna testa rullskidor i olika temperaturer

Atle Stubberud pluggade i USA och åkte mycket inlines. Han slet ut en himla massa bromsar och fick därav idén med skivbromsar till inlines och rullskidor.

Produktutvecklingen har tagit några år

Jag fick med en rejäl ”koffert”…

…som utan vidare fick plats i bilen

Igår hade Riktiga Karlar på TV4 premiär. Jag är ingen höjdare på att se på TV, men eftersom min vän Jonas Colting var med så loggade jag in på TV4 Play Premium och bänkade mig. Minns inte senast jag såg något live som inte är sport, men det var inte i förrgår.

X-Hip rullskidsskydd

Kul att se programmet. Jag pratade en hel del med Jonas om programmet förra hösten, då det spelades in. Det var intressant att höra hur ett TV-program blir till och till vilken grad av innehållet som Jonas kan råda över. När jag pratade med honom i morse på Brainforest (byrån där vi har kontor har nu bytt namn och heter inte längre Rekyl) var han i det stora hela nöjd med första avsnittet, som han dock inte såg igår utan tidigare.

X-Hip rullskidsskydd
Jag har fått hem en ny spännande rullskidsprodukt som jag ska testa, återigen på temat säkerhet. Det är ett höftskydd, läs mer i delar av ett pressmeddelande nedan:

Fredrik Lundh har i sitt arbete som ortopedöverläkare i Västernorrland och Jämtland sett hur vanligt det är med höftskador efter fall. Många skulle kunnat undvika skador om de haft ett dämpande skydd, tänkte Fredrik Lundh och utvecklade i sitt företag en byxa som absorberar hårda stötar.

Själva skyddet

Byxan har fram tills nu marknadsförts som ett skydd främst för äldre som är en riskgrupp när det gäller fallskador. Men när Fredrik Lundh kom i kontakt med rullskidtillverkaren Elpex i Piteå, öppnade sig en ny marknad.

– Vi insåg snabbt när vi jämförde våra erfarenheter hur användbar en skyddsbyxa skulle vara för rullskidåkare. Många åkare skadar sig vid fall i hög fart på hårda underlag, säger Fredrik Lundh.

Och vips hade Fredrik Lundh fått kontakt med Anders Svanebo, tidigare vinnare av totala världscupen på rullskidor och boende i Sundsvall. Skidåkaren fick frågan om han ville vara med och samarbeta kring utvecklingen och marknadsföringen av den nya byxan som fått namnet X-Hip. Läs resten av pressmeddelandet här.

Kontakt:
Fredrik Lundh, Doctorlundh, 073-834 17 80

Ida är den som gör klart mest jobb i vårt växthus. Det är tacksamt, för det blir mycket tomater på sensommaren och ända in i oktober. Men nu är slut. Bilden är en vecka gammal.

Trots att växthusodlingarna blev lite styvmoderligt behandlade tidigare i år blev det en fin skörd. Av det vi odlar i växthus och på friland tycker jag just tomater är det skiljer mest i smak jämfört med det man köper i butik.

Craft Active Extreme 2.0

Bröstfickor
För ett par veckor sedan kom ett paket med Craftkläder som jag ska testa. Jag är helt klart mest spänd på Active Extreme 2.0. Dess föregångare, Active Extreme, tycker jag tillsammans med Aclimas nätunderställ i ull är de bästa av de långt över hundra underställ jag har testat. Active Extreme är mycket tunt och dess passform och funktion är perfekt bl a när man behöver ha långärmat underställ under tävlingsdräkten på vintern (vid några minusgrader eller varmare har jag linne eller kortärmat under). Aclimas nätunderställ är ovärderligt kalla dagar och när man jobbar som instruktör. Varmt, kyler inte när det blir fuktigt, luktar inte mm.

Förutom att bedöma funktion, passform, design, ”storleksrätt”, andningsförmåga, vattenbeständigt etc när man testar kläder tycker jag bl a fickor och reflexer är en viktig grej. Jag blir upprörd över korta och långa tights utan ficka för nyckel/betalkort. Och har en jacka en bröstficka tycker jag den ska rymma en smartphone. Många bröstfickor gör inte det och sitter dessutom på höger sida, vilket jag tycker är lite konstigt då vi är betydligt fler högerhänta än vänsterhänta. För en högerhänt är det lättare om bröstfickan sitter på vänster sida.

Craftkläder. Active Comfort-tröjan var för övrigt riktigt skön. Dock kanske inte så lämplig för högintensiva grejer. Jag har sprungit ett par pass i tröjan längst ner till vänster och jag gillade bl a den välskurna formen. Jag gillar att springa i ”tröjor” istället för ”jackor” när det är kallt.

Min bok Längdskidåkning för dig, med en DVD på ca 2 timmar, gavs ut hösten 2013. Den säljs/har sålts bl a på förlaget Runners Worlds hemsida, Adlibris, Bokus, Swesport, Rullskidcenter, Skistart, Huselius skidsport, Torsby Ski Tunnel, Ski&Run, Alewalds, Enklaresport, STF Grövelsjön Fjällstation och Ramundberget Alpina.

Längdskidåkning för dig på Alewalds. Signeringskvällar i olika sportbutiker där man får träffa härliga motionärer är alltid roligt.

Jag själv har köpt in 50 st böcker i taget av förlaget (Runers World) för att sälja vid föreläsningar, läger, lektioner, hemma för de som tittar förbi Borås etc.

Efter föreläsningen i Vårgårda sålde jag slut på mitt lager och när jag kontaktade Runners World för att beställa 50 st nya böcker fick jag svaret att jag nu får de sista böckerna. De fanns 60-70 st böcker kvar, varav ett gäng utan DVD och ett gäng som var lite kantstötta. Jag köpte alla.

Så ska man få tag på boken nu är bästa tipset ovan nämnda sportbutiker/skiddestinationer, alternativt direkt av mig på plats i Borås eller genom postgång. Kanske någon som är sugen på att ge bort den i julklapp? Det brukar vara en del beställningar innan tomten kommer.

Omslag boken Längdskidåkning för dig

Inget nytryck
Det här är andra upplagan på boken och det ser inte ut som det kommer att bli en tredje upplaga. Jag skrev medvetet vissa avsnitt ganska ”icke-tidlöst” om samtida elitåkare och motionär på ”I love ski”.Vissa referenser och bilder är också aktuella för tiden. Det var ett medvetet val att skriva boken så den skulle kännas färsk. Nu efter tre år är det delar av boken som skulle uppdateras.

Istället för att bara uppdatera boken har vi bestämt att istället på sikt göra en helt ny produkt riktad mot längdåkning. För mig känns det också viktigt att skriva något nytt så även de som redan har boken har något göttigt att se fram emot.

Men först ska jag se till att få ut min nya bok om konditionsträning. Den är färdigskriven och väntar på formgivning. Jag är obeskrivligt sugen på att få ut den. Det har varit enormt mycket arbete med den och det har varit jobbigt på flera plan att det dragit ut på tiden. Nu fetlängtar jag till att den ska komma ut, så jag också kan bygga mina förläsningar kring det konceptet. Tyvärr kan jag inte lova utgivning innan jul, men det är inte omöjligt.

Powerpole prototyp. Skidstav med effektmätning. Watt på rullskidor och skidor känns så 2018!

Jag har tidigare på bloggen skrivit om min vurm för effektmätning vid skidåkning. Både för analys och kuriosa. Det känns intressant bl a pga att yttre faktorer påverkar hastigheten så mycket, både vid rullskidåkning och skidåkning.

Johan Högstrand och Dan Kuylenstierna. Johan till vänster åker 2-3 rullskidspass per vecka även när han inte är skadad. Det förvånade mig att elitorienteraren körde så mycket.

Proskida är ett kanadensiskt projekt och dem pratade jag med i telefon en gång i en halvtimme. De verkar ha kommit en bit. Staffanstaven jobbar också på en modell.

Ett tredje projekt finns på Göteborgs universitet, med docenten Cippus-Dan Kuylenstierna samt orienteraren och studenten Johan Högstrand i spetsen. Dan och Johan varpå besök idag för att få input från mig angående produkten. Vi körde en sväng rullskidor och tittade på en massa grafer på datamaskinen efteråt. Fantastiskt intressant. Det är en bit kvar att jobba på både med hård- och mjukvaran, så jag skulle bli förvånad om det finns en färdig produkt ute inom ett år. Men de är helt klart inne på rätt väg.

Stort också att ha Johan Högstrand på besök. Dan är inte dålig med två 29:e-platser på cykel-SM (1999 och 2007), men Högstrand med årgång 1992 drog det idrottsligt längsta strået idag med sina fina orienteringsresultat med bl a SM-silver.

24 nov är det f ö längdskidseminarie på Chalmers med bl a Johnny Nilsson. Jag har själv föreläst på ett sådant seminarium och de brukar vara välbesökta.

Johan Högstrand och Dan Kuylenstierna. Två datanördar vid vårt köksbord.

Jag läste precis ut boken/häftet Biomekanik för längdåkning på 80 sidor. Den är skriven av Rolf Wirhed och Mattias Nilsson och gavs ut av svenska skidförbundet förra året.

Biomekanik för längdskidåkning av Rolf Wirhed och Mattias Nilsson. Utgiven av Svenska skidförbundet 2015.

Det är en bra och nördig genomgång av klassisk och fri teknik. Kapitlen heter:

1. Yttre krafter
2. Muskelkraft (FMu) och vridande moment (M)
3. Stavtag och begreppet impuls (F*t)
4. Benfrånskjut
5. Biomekaniskt perspektiv på deltekniker och tekniknycklar

För mig som instruktör för boken perfekt. Jag försöker konsumera mycket litteratur för att bättre kunna lära ut. Den passar även den som vill fördjupa sin kunskaper inom teknik. För en nybörjare tycker jag den är för mustig och för komplicerad.

Det jag ogillade med boken var kvaliteten på bilderna, ofta mörka och oskarpa. Det måste inte vara top notch men lite mer än så här tycker jag att man kan begära.

En del som jag fastnade för som de tog upp i både kapitel 2 och 4 var ”excentrisk laddning”, som gäller både för ben och armar. Det är också en av anledningarna till att man bör sätta i stavarna i stort sett vertikalt vid stakning, trots att man inte i det läget kan skapa kraft framåt. Istället ”laddar” man muskeln för att böja in armarna och därefter lägga det faktiska framåtdrivande trycket.

I kapitel 2

I kapitel 4

Crics med syrsmjöl från Eat:em

Jag fick hemskickat några prover med Crics från Eat:em. Det är snacks med högt proteininnehåll till följd av att de innehåller syrsmjöl.

De smakade ganska gott och påminde om små kex i form och textur. Jag hade aldrig hört talas om produkten innan jag såg den i brevlådan och inte heller så mycket om syrsmjöl. Blir till att läsa på lite grann.

1 kg jordnötssmör
Apropå saker man äter så är jag annars mest glad över att jordnötssmör börjar komma i större förpackningar. När jag kom hem från USA 2006 fanns det två olika sorters jordnötssmörssorter i de stora matbutikerna. Idag finns över tio. För övrigt åt jag ca 1 kg jordnötssmör per månad under en tid och samlade burkar från olika sorter. Möjligtvis har jag Sveriges största privata samling av jordnötssmörsburkar.

Den som tog steget till storpack på 1 kg var Green Choice, en av det bästa sorterna. Det blev dock med cruchy och inte creamy, men det får gå ändå. Härligt att röra med storsleven då oljan siktar sig i riktigt jordnötssmör.

Green Choice jordnötssmör crunchy i storpack. Ovanför syns fågelbordet som jag fick hem efter 3:e-platsen i Skinnarloppet i vintras. Härligt att påminnas om det. Just nu känns det långt borta.

I förra veckan hörde förlaget av sig och sade att de hade sålt över 1000 exemplar av Smart konditionsträning. De var jättenöjda med det och jag själv tycker också att det låter bra.

Jag vet inte på hur många ställen jag satt och skrev den boken.

Anledningen till att jag skrev boken var att jag ville nå ut med mitt budskap om konditionsträning. Det är en härlig kick med all positiv feedback jag fått på mejl, i skidspåret, via SMS etc. Att inspirera andra till träning och att förändra sin träning är något av det bästa jag vet.

Nedan syns en recension av Helena Nimbratt, som främst verkar syssla med triathlon enligt hennes blogg. Mestadels positivt, men också några grejer att göra om och göra bättre vid framtida projekt. Tack Helena för återkoppling!

[Började veckan med 18 km löpning i halvhård fart som Erik rekommenderar.]

Jag läser Erik Wickströms bok ”Smart konditionsträning” och är just nu full av inspiration. Så pass att jag lyckats köra slut på mina ben.

När jag kom hem från jobbet i förra veckan låg boken på köksbordet. Roger hade köpt hem den i jakt på lite nya tankegångar och hjälp att lägga upp en strategi för träningen. Jag nöp den direkt. Boken slank ned i min handväska och nu har jag slukat drygt halva.

Smart konditionsträning omslag

Den ger mig självförtroende. Mina tankar om min träning under förra året och min plan inför kommande säsong stärks. Mycket av det som jag har kommit fram till, vad som fungerar bäst för mig och som får mig att utvecklas, får jag bekräftat i Eriks teorier. dessutom får jag en hel del nya tips och jag kan fylla i mina frågetecken och luckor. Jag känner helt enkelt att en hel del är råd som känna relevanta för mig och det liv jag lever tillskillnad från de flesta andra träningsprogram, upplägg och råd som jag nosat på hittills.

Den invändning jag har om jag utgår från mig själv, så är det att jag känner tydligt att boken inte riktar sig till mig som kvinna utan en man, med familj som har en fru som inte tränar. Kanske är en del av träningsråden också mer anpassande för män. Rådet att tänka på att inte styrketräna för mycket, tror jag utan att vara expert, känns fel för min del. Jag känner tydligt att jag måste prioritera styrka för att ge kroppen rätt förutsättningar för vad jag vill göra med den.

Jag tycker boken fyller en viktig lucka. Jag rekommenderar den varmt.

Oakley Radar Pace

Nu har jag rullskidat, sprungit och cyklat (ett pass av varje) med Oakley Radar Pace, som är ett par glasögon med inbyggda hörlurar. Själva glasögonen går jag in inte så mycket på. De håller hög klass, som vanligt med Oakley. Den enda modellen av de ca 20 jag testat som jag direkt ogillat är Racing Jacket. Den satt för tight på min ögon andades inte bra i låga farter. Hade dem bara till cykling. Sedan har ju alla inte heller varit designfavoriter, men som sagt genomgående hög klass på bågar och linser. Radar Pace kommer med en ljus (klar) och en mörk lins, båda har på de tre passen funkat kanon.

Oakley Radar Pace

Virtuell coach
Hörlurarna som sitter monterade satt som de skulle i öronen träningspassen igenom. Förutom när jag cyklade, då pluggade jag inte in dem. Då satt de på hög volym strax utanför öronen. Jag tycker inte inpluggade hörlurar hör hemma på trafikerade vägar, framförallt inte med musik eller pod. Det fanns tre olika storlekar så de lär passa de flesta öron.

Det unika med Radar Pace är inte bara att hörlurarna sitter på brillorna, utan att man också får med sig en virtuell coach på passen. Först knappar man in en massa data om sig själv i en app, sedan får man ett träningsprogram man följer. Man kan också välja att ”träna fritt”.

Kan ställa frågor
Kontinuerligt under passet får man uppdatering om puls, distans, hastighet, höjd etc. En cool grej var att man efter varje stigning kunde höra t ex ”Good job, you climbed 29 meters in 1 minute and 37 seconds”. Man kan också fråga coachen om värden genom att t ex säga ”Okey Radar, what’s my heart rate?”

Oakley Radar Pace

Ibland tappade telefon och glasögon sin blåtand-kontakt, ungefär var 5:e minut. Det varade inte så länge, men lite störigt. Jag hade min telefon på ryggen (i ett vätskebälte resp cykeltröjsficka) och kanske var det orsaken. Jag vet att Racefox nämnt att deras bälte kan förlora kontakten med telefonen på så sätt, även om jag inte själv upplevt det med den tjänsten.

Rullskidor
Radar pace är gjort för löpning och cykling. Det verkar som den har en rörelseaccelerometer i glasögonen, för den försökte räkna ut min steglängd när jag åkte rullskidor. Kort sagt så känns det som den passar bättre för det den är gjord för.

Löpning
Mätningen av stegfrekvens kändes väldigt bra. Den kan också ge feedback på steglängd. Kul även att den sade ”It’s time på have a drink” efter en halvtimme. Nackdelen med att springa med en telefon på skogsstigar, som jag gjorde, är att telefonens GPS inte hänger med (sträckan skilde sig ganska mycket från Polar V800). I alla fall inte på min Ajfån 6. Den har aldrig varit bra med träningsappar i skogen. En annan häftigt funktion var att den sade att vissa uppförs- och nedförsbackar var för branta för ett visst pass (jag hade min inställd på ”halvbackigt” eller liknande).

Värt att tänka på vid löpning är att ta de ljusa linserna, annars kan det bli mörkt i skogen även dagtid. Linserna var lätta att byta.

Oakley Radar Pace

Cykling
Förutom ovan nämnda inbyggda problem med att ha grejer i öronen när man vistas i trafik, funkade Radar Pace bra vid cykling. Även telefonens GPS gjorde jobbet bättre på breda vägar jämfört med på stig i skogen. Jag fick dock skrika till coachen för att få feedback på pulsen när jag ville det. Lite mer borde den kanske snappa upp i både med- och motvinden.

Slutsats
Det finns väldigt mycket mer att säga om Radar Pace. Om hur man styr musiken samtidigt som man tränar, om hur den laddas, om touchpaden, om hur man kan lägga till grejer som kadens och effekt, om hur intrikata träningsprogram som går att skapa etc. Det här är inte på något sett en fullständig recension, utan lite blandade intryck efter tre korta pass.

Oakley Radar Pace klar lins

Sammanfattningsvis är Oakley Radar Pace är häftig produkt. Även om det är några grejer jag önskar vore annorlunda, så känns det som de lyckats bra med vad de skulle åstadkomma. Om den är värd 4520 kr? Jag själv hade inte köpt den, jag nöjer mig med bra glasögon och en bra pulsklocka. Men är man prylnörd och vill få lite extra motivation kan det vara ett bra alternativ.

Oakley Radar Pace app. Data från cykelpass. Här ser man att det går att koppla på effekt och kadens. Jag lyckades inte se medelpuls någonstans. Annars hittade jag alla relevanta värden, samt karta över passet.

Oakley Radar Pace app. Träningsprogrammet för löpning jag fick efter att ha matat in mina värden.

Racefox-data Västgöaloppet för mig 2017. Svart att få höga värden på consistancy på en knixig bana.

På lördag ska jag åka Nordenskiöldsloppet med rörelseanalysappen Racefox. Här några tips jag samlat ihop efter att jag använt appen främst i höst och i vinter:

1. Kör en handfull pass med appen innan du drar för stora slutsatser. Ta dig tid att analysera dina värden efter att du kört i olika farter, i olika fören och i olika terränger. Testa också gärna med kortare eller längre stavar, samt med skidor/rullskidor som glider/rullar sämre eller bättre. På så sätt kommer du bättre kunna dra nytta av den data du får från appen.

2. Racefox Vasaloppet

   Tänk på att vissa mobiltelefoner inte mår så bra i kyla. En bra position är i en byxficka eftersom det gör att den ligger tight mot kroppen. Bröstfickan på jackan är bättre än sidofickorna. Även om ett pass med Racefox inte drar så mycket batteri är det en fördel om du startar med ett fulladdat batteri, då det tål kyla bättre.

3. Vill du använda Racefox som en effektmätare som motsvarar ett formtest kan det vara klokt att köra med liknande intensitet under samma tid och testa dig med jämna mellanrum. Åk så fort du kan i exempelvis 8, 30 eller 60 minuter. Dina värden på attack och båltryck under en timme i full fart säger väldigt mycket om din egen långloppsform. Mer än snittfart på skidor, eftersom snöförhållandena och glidet kan skifta kraftigt.
4. Även om du kör enbart stakning ett helt pass kommer appen säga att du kört en liten del diagonalåkning och stakning med frånskjut. Det är svårt för appen undvika det. Ju mer parallella ben i uppförsbackarna, desto färre registrerade cykler för stakning med frånskjut.
5. Jobba gärna med frekvensen, för att se hur puls och fart på given sträcka under samma pass förändras vid en skiftning av frekvens från exempelvis 45 till 50 till 55. Vad som är optimal stakfrekvens beror på många orsaker, men under ett långlopp bör siffran i snitt ligga mellan 45 och 55.

6. Racefox. Sträcka, tid, snittfart, karta.

   Concistency är ett mått på hur lik en rörelsecykel är de föregående. Denna siffra beror väldigt mycket på terräng. På en stakmaskin kommer du få fantastiskt bra värden. På ett knixigt elljusspår kommer du att få dåliga värden. Dra inte för stora växlar av detta värde förutom vid inomhusträning eller stakning rakt fram på jämnt underlag, då du bör ha höga värden.

7. Från pulsvärdena får du en indelning i zonerna A1, A2, A3 och A3+. Grundsystemet är från Hans-Christer Holmbergs bok ”Svensk Längdskidåkning – Träningslära”, som använts flitigt bland skidåkning sedan 1995. I ett långlopp på skidor är det inte ovanligt att du ligger ungefär halva tiden i A2 och andra halvan i A3, givetvis mycket beroende arbetstid och en rad andra faktorer.
8. Starta Racefox i god tid så du hinner placera den var den ska vara när du åker. Använd gärna plus-knappen när timern räknar ned så du får ett par minuter på dig.

9. Mobiltelefon i skidspåret. Jag hoppas Racefox kommer till en klocka snart så man slipper telefonen. Foto: Anders Claesson.

   Var försiktig när du kör med audiofeedback. Åker du rullskidor på väg ska du inte ha lurar i öronen av säkerhetsskäl. Kör då med telefonen på högsta volym i bröstfickan.

10. Analysera gärna dina värden extra noga efter ett långlopp för att bättre lära dig dina egenskaper som skidåkare. Exempelvis kan du titta på hur attack och båltryck förändras över tid. Håller du eller tappar du på slutet? Det är inte enkelt att avgöra via hastigheten eller varvtider vid lopp på något konstsnöspår, eftersom skidspår och skidor blir långsammare över tid. Titta också på hur kick och grip förändras. Kanske fick du dåligt fäste på slutet för att du inte orkade trycka ner skidorna (sämre värden mot slutet). Eller så hade du bakhalt för att vallan slets bort och spåren blev lösare (liknande värden loppet igenom).

Racefox, som jag använt en del till skidåkning, finns nu för löpning. Appen med tillhörande pulsbälte mäter bålrörelser och kan på så sätt ta fram nyckeltal för skidåkaren/löparen. Jag har tidigare skrivit om appen för skidåkning och den kan jag hyfsat bra. Nu håller jag på att lära mig löpappen. Den ger bl a dessa värden:

Frekvens: Din stegfrekvens per minut när du springer.
Impact: Den vertikala kraften som går rakt upp i kroppen när du landar i löpsteget.
Drag: Hur mycket du bromsar i varje steg när du sätter ner foten.
Bounce: Hur mycket du hoppar upp och ner i löprörelsen i centimeter.

Intressant grejer. Jag experimenterade på löpbandet för ett tag sedan. Jag sprang växelvis 5 min med 172 respektive 183 i stegfrekvens, i samma fart. För att få en rättvis bild sprang jag flera omgångar för att kompensera för pulsdriften (högre puls längre in i passet trots given belastning, speciellt inomhus i värmen).

Racefox Run. 40 min ganska kuperad terränglöpning.

En annan intressant aspekt var att mina vertikala rörelser ökade passet igenom. Jag tappade alltså tekniken där oberoende frekvens. Jag blev antagligen trött, trots ganska låg fart. Drag och impact var oväntat lika mellan frekvenserna och förändrades inte heller märkbart.

Mycket mer finns att lära. Men att ha kommit en liten bit på väg. Jag vill nämna att jag har ett kunskapssamarbete med Racefox, så jag kanske delar med mig någon mer gång framöver när jag lärt mig appen bättre.

HC Holmberg. Foto: Luca Mara.

Skidprofessorn HC Holmberg och jag har träffats flera gånger och vi hörs ibland på mejl. HC Holmberg är kanske både den mest kunnige och mest produktive forskaren i världen när det kommer till längdåkning. Han nördar ner sig på nanonivå både när det kommer till teknik och fysiologi.

Ibland mejlar HC artiklar till mig, ofta med högt läsvärde. I vissa fall blir det lite väl tunga vetenskapliga artiklar och ibland lite mer populärvetenskap, som texter från Idrott & Kunskap. Det tycker jag är en bra tidning.

Nyligen fick jag några intressanta grejer i brevlådan, som artikeln om implantables nedan. Blir det ett givet steg efter alla wearables vi använder? Klicka på bilderna så blir de större.

Artikel om implantables i Idrott och Kunskap. Sida 1-2.

Artikel om implantables i Idrott och Kunskap. Sida 3-4.

Artikel om implantables i Idrott och Kunskap. Sida 5-6.