Soullimit Tuta da sci nordico Helmut Tirol

Läs mer här

Tack Mikael Ingela och Per Löwendal för tipset!

Äntligen! Nu går det att beställda boken här. Sprid gärna budskapet! Leverans sker i mitten av november.

Omslaget till Längdskidåkning för dig!

Rickard Bergengren kom förbi igår i sin nyinköpta BMW med 260 hk för ett trevligt rullskidspass. Själv ställde jag ut i Skins kompressionskläder, som jag pryltestar. A200 Thrmal, flossad insida värmer.

Jag har börjat med vägen tillbaka i träningen och det jag tror mig behöver är långa stakpass, något som gått bort senaste månaderna. Det har gjort att jag tagit slut i armarna redan efter dryg timme på de stakpass jag kört i oktober.

Denna vecka har det blivit hela tre rullskidspass på över 2 timmar, varav två enbart stakning. Igår var Rickard Bergengren och jag ute och klämde 2:35 h i lugn takt med 17.8 km/h i snitt runt Viared, Seglora och Rydboholm. Han på 2:or och jag stakandes på Elpex-3:or. Trots att det blev lite hets i några uppförsbackar (självklart knäckte jag honom) tyckte jag att armarna funkade bra även sista biten. Det känns som bara dessa tre långa pass har gett bra effekt. Nästa steg blir att köra några pass 2 h stakning A2, för att vänja sig vid långloppen.

Rickard ska förresten springa 6-timmars idag. Det blir några varv runt Ramnasjön, ett varv är 1,3 km asfalt. Jag är inte avis. Själv har jag städdag på dagis. Men det blir nog lite SkiErg innan.

Madshus Nano Carbon Race 100 UHM

Madshus Nano Carbon Race 100 UHM trugorna

Igår kom ett par 157,5 cm långa (jag är 187 cm) Madshus Nano Carbon Race 100 UHM på posten. De ska pryltestas på skidor och rullskidor. Jag har tidigare inte åkt så mycket på Madshusstavar, med undantag från König Ludwig Lauf 2012. Det var då jag ledde loppet efter 4 km och smilade in i TV-kameran. 1 km senare föll jag och bröt staven.

Pappa stod någon kilometer senare med ett par Madshus motionsstavar med StaffanStaven inbyggd. Dessa mjuka och fjädrande stavar körde jag resterande 45 km med och blev 41:a i loppet. Inte fy skam, det loppet hade nog kunnat gått riktigt bra annars. Men det är som vi alla vet resultatlistan som räknas.
Direktlänk till där klippet startar vid 5.15 min, då jag kör upp i ledningen i König Ludwig Lauf 2012. (Annars spola till 5.15 min i videon nedan.)

Daniel Abrahamsson frågade om jag skulle ta en ”ställa av-bild” när jag drog fram mobilen. Han har lärt sig att jag tar bilder på folk jag åker ifrån.

Jag stakade 50 min på skidstadion i morse. 980 meter mätte jag spåret till. Det var Robert Malmgren, Daniel Abrahamsson och jag som ställde ut och vi lade in 4 st 2 varvs-intervaller som tog ca 6 min styck. Vilan var 2 min. Jag lyckades ställa av pojkarna (Daniel hängde med på alla utom sista), men det kändes lite rossligt och det får bli att ta det lugnt ett par dagar till.

Swix skärande riller. Här sitter nog en 0,75 mm på om mitt öga bedömmer rätt.

Bra dränering
Som ungdom använde vi alltid Swix skärande riller på 1 respektive 2 mm (djupa spår i belaget som bara försvinner vid stenslipning/stålsickling), eftersom den dränerar fint och vintrarna i Västergötland på slutet av 90-talet bestod mer av vatten än snö. Sedan åkte jag till Alaska i fyra år där jag själv aldrig tävlingsvallade skidorna och sedan åkte jag inte skidor under tre års tid.

När jag skulle börja igen 2010 var det tryckande rillers som gällde, framförallt Red Creek. Jag köpte också ett sådant kit, men vid Vasaloppsveckan i vintras blev jag åter påmind om Swix gamla skärande riller.

Vallade Brinks vinnarskidor
Jag träffade Dan Marsch i Mora och pratade med honom i halvtimme. Dan vallade Jörgen Brinks vinnarskidor år 2010, 2011 och 2012. Dan var som en bok och han berättade exakt hur han hade vallat, vad han hade lagt för fäste och glid, och så fick jag klämma och känna på Brinks Madshus Hypersonic (just det, inte Nanosonic) som han vann på alla tre gångerna. Jag fick också se höjderna på skidorna, hel- och halvvikt.

Jörgen Brinks vinnarskidor 2010, 2011 och 2012. Madshus Hypersonic.

När det gäller vallare kan man aldrig vara riktigt säker, men jag är ganska övertygad om att det han sade till mig var inom sanningens ramar. Intressant var att bland annat att han jobbade väldigt okomplicerat, med få vallor och få borstar. Han sade också att han använt Swix skärande riller på 2,0 mm i loppen, trots att det ibland var riktigt kallföre.

OBS: Jag vill betona att Dan lät mig publicera allt han sade. Kanske nämner jag även vallningen och höjden på skidorna vid ett senare tillfälle. Men då vill jag nog kolla med honom igen.

Swix skärande 2,0 mm-rill i mina träningsskidor. Gled fint idag i blötföret.

Min kompis Johan Kask, som är starkt engagerad i Karlslunds IF och Team Sysarb/Oneway, är numera jobbarkompis till min boråsaren Per Forsberg på Örebro Universitet. Båda är ekonomer och har publicerat för många vetenskapliga artiklar för deras eget bästa. Johan och jag jobbade tillsammans med skidport.com och tidningen GLID för det begav sig och få är lika seriösa och intresserade av något de ger sig in på som Johan. Vi är ganska dåliga på att avsluta samtal, för vi brukar kunna prata oavbrutet ganska länge varje gång vi träffas.

VINCO Marathon fluorpulver

För ungefär en månad sedan var Per och Johan nere i Borås och fick komma till oss för lite mat och dryck. Johan hade då med sig Team Sysarb/Oneways ”hemliga vapen”, som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Så här står det om VINCO Marathon, ett lite annorlunda pulver som används i långloppsvärldscupen:

När ni provar att lägga på pulvret kommer ni upptäcka att det vid invärmning inte uppför sig helt som traditionella flourpulver. Det är inte ni som gör fel, utan det ska vara så och beror på sammansättningen. Då ytan ”blir som betong” när det värms in är vår rekommendation att använda plastsickel för att avlägsna överflödigt pulver innan belaget borstas blankt. Börja polera med mjuk bronsborste och avsluta med fin tagelborste (eller nylon).

• Temperaturspann: ca -10 till +10 grader (har gått bra i ännu kallare förhållanden vid hög luftfuktighet)
• Vår rekommendation är att underliggande paraffin sicklas av ”halvdåligt” så att det ligger kvar ett tunt lager på skidan när pulvret läggs på (dvs pulvret läggs utan att belaget först borstas rent från paraffinrester)
• Värms in 1-2 gånger. För bästa resultat jämna ut med naturkork mellan första och andra invärmningen.
• Temperatur på vallajärnet: 140-150 grader.
• Flourpulver får inte värmas över 180 grader. Använd skyddsmask och/eller bra ventilerade utrymme. Undvik direktkontakt med ögon och hud.
• Innehållsmängd: 50 gram/burk
• Rekommenderat pris: 1350 kr/burk, Webbpris på Vincowax.com 850 kr/burk.
• 500 kr rabatt gäller endast på beställningar via hemsidan!

Skip Nutrition

Jag håller på att testa mig igenom en del av Skip Nutritions sortiment sedan en vecka tillbaka. Skip gör sportdrycker, mineralpulver, vitaminpiller, återhämtningsdrycker, proteinpulver med mera.

Företaget håller till i Ulricehamn och har bland annat ett samarbete med Tvärredssonen Oskar Svärd.

Produkterna skiljer sig lite från traditionella tillverkare inom området. Exempelvis har de något som heter Träningsaktivator, som bland annat innehåller en hög andel ß-Alanin. Kanske något att ta tillsammans med kaffet innan SkiErg-intervallpassen kl 05.30 på morgonen!

TRÄNINGSAKTIVATOR ger en kraftig stimulering av adrenalin- (det s.k. stridshormonet) och testosteronutsöndringen. Produkten påverkar kroppens kvävebalans positivt vilket betyder ökad muskeltillväxt och styrka. Den ökar även din uthållighet och återhämtning avsevärt under träning.
Efter intaget kommer det att kännas lätta stickningar i huden, värme och lätt hudrodnad, vilket dock avtar efter ca 15 min. Detta är en normal effekt av TRÄNINGSAKTIVATORN.

Uppföljaren Träningsaktivator 2.0 innehåller även en hög andel koffein.

Nu har kläderna från det nya cykelklädmärket VOID kommit. Cykelsuget ökade plötsligt avsevärt.

I torsdags publicerades en mycket positiv recension av min bok Längdskidåkning för dig på den norska sajten Skiaktiv.no. Läs den här.

Så här stod det i ingressen:
Påsken er tid for krimlitteratur, og den nye svenske langrennsboka ”Längdskidåkning för dig” er kriminelt hendig, både som håndbok, treningsveileder og inspirasjon. Medfølgende DVD gjør oppslagsverket komplett.

Boken har för övrigt sålt väldigt bra (finns att köpa här) och förlaget är supernöjda. Jag själv tycker naturligtvis att det är roligt att boken säljer så bra, men främst är jag glad över alla jag träffar som kommer med så oerhört mycket positiv feedback. Stort tack!

En av mina absoluta favoritskribenter, Kenneth Gysing, har givit ut en bok med namn ”50 nyanser av löpning”. Gysing springer lopp runt om i världen och skriver om sina upplevelser i Runners World, där han även har en krönika. Få skribenter kan på ett så skickligt sätt väva in humor, självdistans och kunskap i läsvärda texter.

Jag har tidigare skrivit om Gysing i ett blogginlägg, och när han ville ha en puff på bokens baksida frågade han om han fick ta ett citat av mig. Och det fick han. Det känns stort att få med ”Kenneth Gysing blir man glad av”. Dessutom är hans omslagsbild lustigt nog samma som jag valde i mitt blogginlägg förra året.

50 nyanser av löpning, ny bok av Kenneth Gysing

Visst blir man glad av Kenneth Gysing

Jonas Colting flankerad av sin bensinslukande bil och Peter Karlsson. På Almenäs parkering.

Jonas Colting, Peter Karlsson (f ö tävlingsledare för BUM 50 miles) och jag sprang Borås SwimRuns löpsträcka förra veckan. Eftersom banan består av växelvis löpning och simning sprang vi inte exakt som det blir på tävlingen, men vi drog runt Öresjö på 28 km där där det mesta tillhörde tävlingsbanan. Löpsträckan på Borås Swimrun är planerad till 26 km.

Banan är asfin! Många små stigar och för mig blev det nästan enbart nya marker. Jag har inte sprungit runt Öresjö innan, men jag trodde inte det skulle gå att göra med så lite asfalt. Jonas har gjort ett imponerande jobb med att hitta vackra, rejält kuperade (ett par stigningar på 100 höjdmeter) stigar och fina utsiktsplatser. Ibland så blixtrar han till.

För mig blev det längsta löpturen på år och dar, men benen lever fortfarande. Här är detaljer från Garmin Forerunner 620, som är den klockan jag använder för tillfället. För övrigt riktigt nöjd med den!

Det kom ett paket från Milebreaker.com igår. Milebreaker ingår i CDON-gruppen och är en nätbutik som specialiserat sig på ”sportenergi”, som jag brukar kalla det (sportdryck, återhämtningsdrycker, barer, geler, kosttillskott etc).

Jag är ganska kluvet inställd till dessa produkter. Att socker och koffein gör underverk på tävling (och viktiga långpass med hårda inslag) är jag helt övertygad om. Men om en återhämtningsdryck är bättre än en banan och ett glas mjölk är jag tveksam till, däremot kan en återhämtningsdryck/bar vara väldigt smidigt. Därför använder jag det emellanåt. Och ibland dubbeljapp. Och ibland inget alls första timmen efter träning, eftersom de fria radikalerna som bildas efter träning är väl ett sätt att tala om för kroppen att den ska bygga upp sig starkare? Och då kanske man inte alltid ska ha så bråttom att stoppa i sig något direkt efter avslutat pass?

Bikarbonat och rödbetsjuice är två intressanta områden som det går att säga mycket om, men den diskussion väntar jag med.

Skistart Silver Classic för 1395 kr exkl bidning

Jag har sedan i september åkt en del av mina rullskidspass på Skistarts modell Silver Classics. De kostar bara 1395 kr, vilket är mindre än hälften av vad många andra rullskidor kostar. Anledningen till att jag ville testa dem är för jag får många frågor om hur bra budgetrullskidor generellt är.

Själv åker jag helst på Elpex Evolution. Efter att ha testat uppåt hundra par rullskidor tycker jag fortfarande det är den bästa modellen sett till åkkänsla, komfort, slitstyrka och allmän kvalitetskänsla (och nej, jag får inte ett öre för att säga det). Vad är då skillnaden på Evolution för 3290 kr och Silver Classic för 1295 kr?

Elpex Evolution för 3290 kr exkl bindning

Det sitter i hjulen
Största skillnaden mellan dyra och billiga rullskidor sitter mestadels främst i hjulen. Så även i detta fall. Skistarts modell funkar bra på fin asfalt, men på gammal asfalt och fina grusvägar är det stor skillnad på komforten. Stommen, som är i aluminium är det inget fel, men jag har svårt att uttala mig om slitstyrka eftersom jag bara åkt ca 50 mil på dem. Men än så länge håller de bra.

Det sitter dock viss komfortskillnad även i stommen. Aluminium är inte så förlåtande jämfört med komposit-/laminatvarianter, som exempelvis Evolution eller storsäljaren Swenor Fibreglass (som är väldigt skön att åka på, men lite väl tung). Det går också att bygga in en viss fjädring i gaffeln som tar upp stötar. Helgjutna stommar (gaffeln integrerad i stommen) är förvisso snyggt, men sällan bra för komforten.

Snabba hjul
Sedan allt färre rullskidstävlingar avgörs på tävlingshjul har begreppet ”2:or” blivit intressant, eftersom det är en så godtycklig definition. 2:or motsvarar än fart som är snabbare än alla skidfören, men det är ändå lägre fart än tävlingshjul (”normalt skidföre” ligger mellan 3:or och 4:or, vilket är lätt att se för den som använder GPS-klocka, så det är betydligt mer relevant att träna på 3:or eller 4:or så länge man inte är nybörjare eller står i de bakre leden i Vasaloppet). Skistart Silverstart Classics 2:or är ganska snabba, snabbare än exempelvis Swenors 2:or. Så för dig som vill ha ett billigt par till exempelvis Alliansloppet och struntar i att det kommer att vara stötigt på grov asfalt och är det är bra tips!

Skating 610C med 8:or (Marwe har tröghetsgradering 0, 6, 7 och 8). Jäkligt bra rullskida med skön stomme och hjul som greppar fantastiskt i regnväder. Uppföljaren heter 620, men den har jag inte testat.

Jag har syndat. Det var igår. Efter 11 månader och en dag körde jag återigen skejt. Jag hade tänkt att hålla mig borta från sprattlandet, men eftersom det finns rullskidor på programmet vid SM-veckan i Borås i juli så kände jag att jag inte kommer undan.

Igår klev jag upp vid kl 06.00 och ställde ut på 48 min med mina Marwe-8:or, alltså de trögaste. Det blev 17.9 km/h i snitt på en någorlunda kuperad runda. Kändes ovant, men helt OK.

Målet fram till SM fredag 4 juli är att åka ett 45 min-pass per vecka skejt. Det kommer mestadels att bli intervaller på tävlingshjul. Det gör ont att erkänna, men det är väldigt roligt att skejta, det ger bra flås!

Andreas Danielsson med 150 000 kr-cykeln från Rolo Bikes

Andreas Danielsson, som är chefredaktör för cykeltidningen Bicycling, jobbar även med Vasalöparen. Vanligtvis är det han, Ola Granfeldt från Vasaloppet och jag som är stommen på Vasalöparens redaktionsmöten.

Vi träffas oftast i Alvik på ett kontor där tidningarna Runners World, Bicycling och Women’s Health, samt resebyrån Springtime Travels, håller till. Jag hade läst en recension om en landsvägscykel på 5 kg till det facila priset av 150 000 kr i senaste numret av Bicycling. Självklart ville jag klämma och känna på Rolo Bikes dyrgrip, som fortfarande stod i lokalerna. Så Andreas visade mig cykeln vars ram i kolfiber är byggd med en kolfiberteknik som aldrig tidigare skådats i cykelvärden. Jag blev genast sugen på att ta ett banklån.

Rolo Bikes ram väger 500 gram

Resultat Rådarullen finns här.

Igår var det dags för årets andra rullskidstävling för min del, Rådarullen i Lidköping på en kanonfin bana på 16 km som kördes tre varv. Startfältet var bra och eftersom banan bara innehöll en backe värd namnet så var risken stor att det skulle bli en rejäl klunga. Jag gillar inte stora klungor och hade laddat för att dra på ordentligt i första backen för att lite folk skulle flyga av.

Dan Moberg före Erik Wickström i Rådarullen 2014. Foto: Thomas Svanström.

När den stora klungan kom till backen efter ca 2 km stötte Rickard Bergengren och han och jag växeldrog stenhårt sedan nästan hela backen. Sedan kom Markus Ottosson (7 gånger topp 10 på SM och 13:e i Årefjällsloppet 2013) och tryckte till. Jag hade precis maxat några förningar och orkade inte gå med, men Viktor Hansson (tror jag) började jaga och efter att jag hade hämtat mig lite började jag också ta förningar. Men sedan slog Viktor av och istället började Patrik Johansson och jag jaga Markus. Men även han slog av och ca 7 km in i loppet låg jag plötsligt själv, ca 25 meter upp till Markus och 25 meter bak till klungan som nu bara var sju personer: Viktor Hansson, Patrik Johansson, Z, Axel Bergsten, Mattias Edvardsson, Johan Kanto och Dan Moberg.

Drog mycket första varvet
Jag beslutade att gå ned till klungan så vi gemensamt kunde jaga ikapp Markus, men dragviljan var inte stor. Då blev jag lite sur och hojtade en del om att vi skulle köra hårdare och samarbeta för att komma ikapp, men många ville inte ta förningar så jag drog mycket. Dock var nog tröttheten en faktor som vissa. Jag gick en gång ned till Johan Kanto som låg sist i klungan och han såg ut att ha en puls på ungefär 101 procent av max, så i det läget var nog wheel sucking det enda alternativet.

Markus Ottosson solade över 4 mil innan vi hann ikapp honom. Foto: Thomas Svanström.

I varvningen efter 16 km låg vi hela 62 sekunder efter Markus, men nu hade årets 13:e man i Vasaloppet Dan Moberg börjat vakna till liv. Han tog fler och fler förningar och verkade pigg, så vi bestämde att trycka hårt i backen, vilket vi gjorde. Glädjande nog flög alla av utom min klubbkompis Z, som bara tappade 10 meter och då väntade jag in honom. Sedan växeldrog Moberg och jag i några kilometer innan Z också flög.

Moberg värdig vinnare
Som mest låg Markus ca 1.10 min före, men ut på sista varvet hade det minskat till en minut. Nu hade också Moberg börjat bli på riktigt bra humör. Jag drog mest första varvet, men han drog mest på sista varvet och med 2 km kvar var vi ikapp Markus Ottosson. Vi körde lugnt några hundra meter innan jag körde helt max (och fick krampkänningar i armarna, därför vågade jag inte sedan köra långspurt mot Moberg) i några hundra meter och då flög Markus. Nu var det knappt 2 km kvar och det stod mellan mig och Moberg. Han låg först in mot mål och med 150 meter kvar vinklade jag ut och maxade. Jag låg lite före ett tag, men orkade inte hela vägen och fick se mig spurtslagen. Moberg är ju inte direkt känd för att vara en superspurtare, men han var för stark för mig igår och vann mycket rättvist.

Starten Rådarullen 2014. Foto: Jan-Eric Thelin.

Jag är supernöjd med resultatet (formen fortsatt enormt bra) och tävlingen var en mycket trevlig tillställning. Det är alltid roligt att träffa skidkompisar! Eminent jobbat av arrangörerna som hade gjort flera positiva förändringar av tävlingen till i år. Rådarullen är flack och körs på 2:or, vilket gör den mycket lämplig för motionärer.

2:or
Gällande 2:or så är det alltid lurigt när det gäller rullmotstånd. Jag är en stor förespråkare av att inte köra på tävlingshjul, eftersom jag vill att så många motionärer som möjligt ska delta. Jag tycker motionärerna är viktigare för sporten än den lilla klick elitåkare som finns. Det bästa är naturligtvis om den seedade gruppen får låneskidor av t ex Elpex eller Swenor, men annars hoppas man ju att alla har ungefär samma rull. Många kör på Skigo-2:or från 2012, eftersom dem sägs rulla bra. Jag körde på Skistarts rullskidor som de är från butiken (jag har aldrig plockat isär och ”trimmat” tvåor). Jämfört med Dan Moberg och Markus Ottosson tyckte jag att vi hade ungefär samma rull. Vissa åkare, t ex Patrik Karlsson, hade sämre rull och då går det ju inte att hänga med. Därför är vissa bra åkare längre ner i resultatlistan än de borde. På ett par Swenor- eller Proski-2:or är det svårt att hänga med, medan nya Elpex-2:or rullar helt OK (jag testade de mot Skistart och Skistart var marginellt bättre). Men av de jag åkte i samma klunga som märkte jag inga större skillnader. Vissa rullade aningen bättre än mig, vissa aningen sämre. Framförallt är skillnaden mycket mindre än vad som kan skilja på snö. Jag har genom åren många gånger haft så trögt glid att jag inte haft en chans att hänga med klungor när jag ligger i suget i nedförsbackar, men så mycket skiljer det ju knappt ens mellan 2:or och 3:or.

Bjørn Dählie Suit One tempodräkt

Bjørn Dählie Suit One tempodräkt

Det kom ett paket igår med Bjørn Dählie Suit One som jag ska pryltesta. Det är en lite annorlunda tempodräkt i ett material som gör att det känns ungefär som att ha på sig ett underställ. Fast med mer stretch. Jag är svag för tempodräkter och har två stycken gjorda för cykel: Cannibal (köpt när jag körde duathlon-VM i Belgien 2008) utan ärmar som jag brukar använda på rullskidstävlingar, samt en från Borås CA (en fin gåva från elitcyklisten Ove Nilsson) som jag bl a har på ProTour-tempon.

Den här tempodräkten – som för övrigt ligger bra i pris med 597 kr på Pölder – från Dählie kommer jag att använda en hel del på träning i sommar. Inte till cykel eftersom den inte har någon ”blöja”, men till löpning och rullskidåkning. Det känns helrätt med heldräkt! Ändå nackdelen (eller fördelen) jag hittills märkt är att den avslöjar väldigt mycket om man inte har tjocka kalsonger.

Lennart Klingberg kom och hälsade på i Vejbystrand för en liten rullskidstur. Jag körde med Elpex nya dämpande stavar IRS Extreme och en Swix-t-shirt från deras nya visibilitetslinje Vistech.

Jag testar en del trevliga prylar för tillfället, varav några kommer att recenseras i Vasalöparens septembernummer.

• En underställs-t-shirt och en jacka från Swix nya linje Vistech. De kommer nog bli storsäljare i höstens rullskidsmörker.
• Elpex nya dämpande stav IRS Extreme. Den är ungefär som StaffanStaven – som jag kör ungefär 80 procent av mina rullskidspass med – med en dämpning högst upp för att göra åkningen skonsammare. Skillnaden är att staven och dämpning köps som en enhet, vilket har både för- och nackdelar. IRS Extreme som stav är mycket ungefärligt som en Swix CT1:a.
• Rudy Projects hjälm Zumax (inte den på bilden).
• Ett par Leki-stavar, som tack vare ”snabbkopplingen” med handremmen är populära bland skidskyttar.

Craft Brilliant

Jag ska testa Crafts visibilitetskollektion Brilliant. Man brukar sällan bli besviken på vare sig funktion, passform eller utseende när det gäller boråsföretaget Craft.

Nyligen testade jag Swix Vistech för Vasalöparen och det är alltid välkommet att synas bra när man tränar i trafiken.

Omslag boken Längdskidåkning för dig

”Längdskidåkning för dig” har sålt slut och denna vecka trycks en ny upplaga. I princip är inget förändrat, bara några smågrejer:

• Omslaget är av lite annat papper
• På baksidan finns det citat av folk om boken
• Text om upplaga etc i början är ändrat
• Det hittills enda stavfel vi upptäckt är åtgärdat (ironiskt nog var det mitt namn jag stavat fel, vilket Erik Thiberg upptäckte)

De sista 79 böckerna av första upplagan köpte butiken Alewalds på Kungsgatan i Stockholm. Ca 30 st såldes när jag var där i förra torsdagen, men det lär finnas kvar i butiken för dig som bor i Stockholm och är sugen på lite läsning om världens bästa idrott och motionsform.